Säkerhetsklimat i vård och omsorg. Bakomliggande faktorer och betydelse för personalsäkerhet och patientsäkerhet.

Abstract

Bättre säkerhet för personal och patienter/boende inom vård och omsorg är en angelägen fråga, såväl för att minska lidande som av samhällsekonomiska skäl. Säkerhetsklimat brukar definieras som arbetsagruppens gemensamma perceptioner och tolkningar av organisationens policy, procedurer och praktik i relation till säkerhet. Ett bra personalsäkerhetsklimat har i tidigare forskning visats ha betydelse för en lägre arbetsolycksfrekvens och forskningen stöder också att ett bra patientsäkerhetsklimat har betydelse för patientsäkerheten. I föreliggande studie undersöktes dels relationen mellan personalsäkerhetsklimat och patientsäkerhetsklimat i vård och omsorg, dels vilka faktorer som ligger bakom utvecklingen av goda säkerhetsklimat i denna typ av verksamhet. Säkerhetsklimatens betydelse för personalsäkerhet respektive patientsäkerhet studerades också. Studien genomfördes på 131 sjukvårdsenheter inom sluten- och öppenvård inom 35 olika verksamheter på fem olika sjukhus, på fyra primärvårdsenheter, samt på 32 omsorgsenheter inom äldreomsorg fördelade på 10 verksamheter i tre olika distrikt. Studien omfattade således 167 sjukvårds- eller omsorgsenheter. Studien bestod dels av en enkätundersökning som riktades till samtliga läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som arbetade inom de sjukvårdenheter, och samtliga sjuksköterskor och undersköterskor inom de omsorgsenheter, som accepterat deltagande i studien, totalt 4252 personer. Svarsfrekvensen var 58%. Enkäten omfattade frågor om personalsäkerhetsklimat, patientsäkerhetsklimat, psykosociala förhållanden, gruppsammanhållning, tillit till chef, samt eget patientsäkerhetsbeteende och personalsäkerhetsbeteende. Studien omfattade också individuella djupintervjuer med 36 strategiskt utvalda informanter från de deltagande organisationerna; 13 läkare, 12 sjuksköterskor och 11 undersköterskor. Syftet med dessa intervjuer var att så fullödigt som möjligt beskriva förhållanden som i specialiserad slutenvård samt i kommunal äldreomsorg är av betydelse för god patientsäkerhet och personalsäkerhet, liksom förhållanden som är betydelsefulla för att motverka sådan säkerhet, och som därmed kan antas ha betydelse för kvaliteten på säkerhetsklimatet och på det delaktiga säkerhetsbeteendet inom dessa typer av verksamhet. För att åstadkomma metodtriangulering samt validering av resultaten av de individuella intervjuerna genomfördes även fyra fokusgruppsintervjuer med tre informanter i varje, strategiskt utvalda från de deltagande organisationerna och deltagande yrkeskategorierna. Resultaten av enkätstudien visade att organisatoriska enheter med ett högt patientsäkerhetsklimat också har ett högt personalsäkerhetsklimat, och tvärtom. Starkast var sambandet mellan patientsäkerhetsklimat avseende förhållanden på arbetsenhetsnivå och personalsäkerhetsklimat avseende förhållanden i arbetsgruppen. Detta indikerar att man särskilt på gruppnivå kan tala om ett övergripande säkerhetsklimat och att om säkerhet är värderat i gruppen så omfattar det såväl patienternas som personalens säkerhet. Enkätstudien visade också att såväl arbetsresurser, arbetskrav, tillit till chef, och sammanhållning i vårdenheten, var betydelsefulla för samtliga aspekter av säkerhetsklimatet. 7 Betraktat både ur ett patient- och personalbeteendeperspektiv, visade enkätstudien att det regelföljande säkerhetsbeteendet huvudsakligen predicerades av olika aspekter av säkerhetsklimat och att ha en hanterbar arbetsbelastning. Participativt säkerhetsbeteende däremot predicerades inte av säkerhetsklimat i någon större utsträckning. Det kännetecknades istället av en arbetssituation med höga krav, låg tillit till närmaste chef och en god sammanhållning på arbetsplatsen, där betydelsen av kombinationen av dessa faktorer diskuteras i rapporten. I intervjustudierna identifierades kategorier av förhållanden av betydelse för ett bra säkerhetsklimat och för så kallat delaktigt säkerhetsbeteende. Dessa kategorier kunde inordnas under följande huvudområden: A. Människor: Individer som tar ansvar; gruppsammanhållning, socialt kapital, stödjande chef, chef som tar tillvara personalens förslag och idéer, stödjande högre ledning B. Organisation och koordinering: Fungerande flöden, samverkan och kommunikation mellan enheter och professioner, effektiva och tydliga rutiner och procedurer, att inte styra komplexa system genom förenklingar och fragmentisering, att underlätta kulturanpassningar C. Kompetens och lärande: Insikt om betydelsen av kompetens, god kompetansanvändning, öppenhet för utveckling, och möjlighet att lära av och med varandra D. Resurser: Tillräckligt med tid och plats för A – C, och alltså en grundförutsättning för dessa E. Fysisk omgivning och tekniska system: Väl utformade lokaler, utrustning, datorsystem F. Synen på vård, patienten, den egna rollen, ”sakens natur”: Professionell etik, en god relation till patienten Resultaten av fokusgruppsintervjuerna styrkte ytterligare dessa resultat. Förhållandena mellan de olika kategorierna, samt dessas påverkan på arbetsvillkor, personal- och patientsäkerhet samt effektivitet kunde beskrivas i form av goda respektive ogynnsamma processer. Resultaten från de kvantitativa och kvalitativa delstudierna förstärker och förklarar varandra och erbjuder en rik möjlighet att identifiera och bearbeta förhållanden i lokala vård- och omsorgskontext, som är av betydelse för att förbättra säkerheten för såväl personal som patienter i vård och omsorg.