Att bedriva högläsning i undervisningen – En jämförelse mellan årskurs 3 och 6.

Abstract

Sammanfattning: Syftet med den här studien har varit att jämföra hur man bedriver högläsning i årskurs 3 respektive årskurs 6. I undersökningen har vi genomfört samtalsintervjuer med sex verksamma lärare där tre av lärarna är verksamma i årskurs 3 och de tre övriga i årskurs 6. Studiens resultat visar även vilka mål de respektive lärarna har samt hur ofta de ägnar sig åt högläsning. En generell uppfattning om högläsning är att det är läraren som läser högt för eleverna utan att ha något uppföljande samtal. I den här undersökningen vill vi ta reda på hur och med vilket syfte lärare bedriver högläsning i sina klasser. Vi vill också jämföra hur detta skiljer sig åt mellan årskurs 3 och årskurs 6. Detta kommer vi att göra utifrån respondenternas svar i vår undersökning men även utifrån den teoretiska anknytningen där vi delar vad forskare och andra framträdande personer inom ämnet har att säga.

Den senaste PISA-undersökningen (01) har skapat stor debatt bland politiker och i media då resultatet visar att svenska elevers läsförmåga har sjunkit under de senaste åren. Det finns flera spekulationer i vad som ligger bakom det försämrade resultatet men vi anser att vi som lärare har en viktig uppgift i att stimulera elevernas läslust och läsutveckling. Vi tror att högläsning kan vara ett av många verktyg för att öka läsförståelsen hos våra elever. Vår studie visar att man arbetar med högläsning i både årskurs 3 och 6 men att den har ett större utrymme i årskurs 3. Studiens resultat visar även att samtalet om det lästa har en betydande roll för elevernas läslust och läsförståelse. Högläsningen är även betydelsefull för det sociala samspelet och bidrar till en gemenskap i gruppen.

Vår förhoppning är att denna studie ska fungera som en inspirationskälla för verksamma lärare om hur de kan arbeta med högläsning samt ge en förståelse till varför det är så viktigt att aldrig sluta med högläsning.