dc.description.abstract | Syfte:Arbetets syfte är att undersöka hur olika förskolepedagoger anser att de arbetar övergripande
och i specifika situationer med språk, med barnen och med ord som ses som fula och inte
acceptabla.
Huvudfrågor:Varför är barn fascinerade av det som identifieras som fula ord? Hur hanterar pedagoger barns
fascination? Vem bestämmer vad som är fint och fult i förskolan?
Metod:Valet föll på en kvalitativ undersökning med hjälp av intervjuer. I undersökningen deltog fem
stycken förskolepedagoger. Det intressanta var pedagogernas egna tankar och åsikter, så valet
föll naturligt på kvalitativ undersökning.
Resultat: Pedagogerna i stort anser att uppmärksamhet och ett behov av förklaring och förståelse för
ord och uttryck är drivkrafter för barns fascination för fula ord. Situationer med fult språk
hanterades genom att markera att orden inte var bra att använda, att de inte är trevliga och att
man inte blir glad av dem. Pedagogerna var de som definierade vad som var fint och fult
språk och de byggde sina åsikter om detta på den egna uppväxten, normer i samhället och
läroplan, handlingsplaner och andra styrdokument. Pedagogernas styrning på detta område
kan ses som normalisering och homogenisering mot ett vårdat språkbruk.
Betydelse för Förhoppningen är att denna studie ska hjälpa till att förbereda mig för mitt framtida yrkesliv.
läraryrket: Målet är att med hjälp av läroplan, litteratur och med pedagogernas egna tankar och åsikter
som stöd hitta ett bra sätt att arbeta med barn när de använder ord som inte är acceptabla. | sv |