Problemlösning i matematik för elever inom autismspektrumtillstånd. Åtta matematiklärares uppfattningar om styrkor, svårigheter och stödjande undervisningsformer

Abstract

Syfte: Syftet med studien var att undersöka matematiklärares uppfattningar om vilka styrkor och svårigheter elever inom autismspektrumtillstånd (AST) uppvisar beträffande problemlös-ning i matematik i åk 6-9 och hur lärarna anser att undervisning kan bedrivas för att eleverna ska nå målen inom området i åk 9.

Teori: Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, där kommunikativa processer är cen-trala i mänskligt lärande och utveckling (Säljö, 2000). I det sociokulturella perspektivet är lärande en aspekt av all mänsklig verksamhet; i varje samtal, handling eller händelse finns en möjlighet att erhålla någonting som man kan använda sig av i framtiden. Lärande blir i den meningen således vad individ och kollektiv tar med sig från sociala situationer, genom inter-aktion mellan människor och vad man brukar i framtiden. Initialt verkar kunskap i samspel människor emellan och blir därefter en del av den enskilde individen och hans eller hennes tänkande alternativt handling (ibid.).

Metod: Studien utgår från en kvalitativ forskningsansats, där halvstrukturerade intervjuer har använts som datainsamlingsmetod. Intentionen med den metod som valts är att kunna beskri-va lärares egna uppfattningar om förutsättningar för lärande beträffande problemlösning i ma-tematik för elever med diagnos inom AST. För att finna stor variation av uppfattningar har vi intervjuat åtta matematiklärare, som undervisar klasser med elever inom AST från årskurs 6-9. Detta urval gjordes för att få informanter med djupa kunskaper om problemlösning och un-dervisning inom AST.

Resultat: Lärarna påvisar att elever inom AST har en mängd svårigheter beträffande problem-lösning i matematik. Bland annat framhåller lärarna elevernas språkliga dysfunktion, där bland annat kommunikationsproblematik och svårigheter inom området begreppsförståelse föreligger. Lärarna pekar även på att elevernas svårigheter inom de exekutiva funktioner samt avsaknad av generaliseringsförmåga ger upphov till sämre måluppfyllelse inom matematisk problemlösning. Resultatet visar att en del elever är goda problemlösare och att elevkategorin kan inneha vissa styrkor inom området, såsom problemlösning av visuell karaktär, att lätt hitta den rätta lösningen och att elevernas annorlunda sätt att tänka kan ge upphov till nya, spän-nan¬de infallsvinklar. Slutligen ger lärarna förslag på undervisningsformer, till hjälp för elever¬na att nå målen inom matematisk problemlösning för åk 9. Lärarna poängterar vikten av att ha goda kunskaper om elevkategorins behov, vinna elevens förtroende, ha behovsstyrda organi-satoriska ramar, bedriva undervisning i små elevgrupper, en-till-en-undervisning, tydliggö-rande struktur, konkretisera uppgifter, träna begreppsförståelse, systematisera problemlös-ningsstrategier och att använda hjälpmedel såsom dator, lathundar och olika former av visualisering.