| dc.description.abstract | Syftet med denna masteruppsats var att undersöka vilka idéer och faktorer som legat till grund
för de säkerhetslösningar som finns på två socialkontor – samt hur dessa förkroppsligas i och
genom kontorens fysiska miljöer. Dessutom är syftet att undersöka vilka föreställningar om
klienten som kan uttolkas ur detta. Studiens empiriska material består av sju kvalitativa
intervjuer, som genomförts med tjänstemän som varit involverade i planeringen av
socialkontorens utformning och/eller tjänstemän med som har ett särskilt ansvar för kontorens
säkerhet. Empirin utgörs även av observationer som jag genomfört på socialkontoren.
Materialet har analyserats och tolkats med hjälp av sociologen och filosofen Henri Lefebvres
teori om hur (sociala) rum produceras, och filosofen Ian Hackings begrepp interaktiva
kategorier. Resultatet visar att den rådande föreställningen om klienten tycks vara att: han eller
hon är, eller åtminstone kan vara, opålitlig och/eller farlig. Denna föreställning, om klienten,
verkar även ha förkroppsligats genom socialkontorens säkerhet. De många säkerhetslösningarna
(låsta dörrar, larm, flyktdörrar för socialsekreterare, säkerhetsutrustade receptioner,
specifika besöksrum med extra hög säkerhet etc.) som återfinns på de båda kontoren, indikerar
att det verkar finnas ett behov av att skydda socialsekreterare från klienter. Föreställningarna
om klienten som opålitlig/farlig, och underförstått anledningen till behovet av hög säkerhet,
tycks ha tagit form genom en samverkan mellan tankesätt som tycks vara präglade av, vad
Ulrich Beck benämner som, Risksamhället; socialsekreterarnas rädslor för klienterna; och den
allt mer rigorösa säkerheten som återfinns på socialkontoren. Trots att respondenterna, som
deltagit i studien, betonade att det mycket sällan inträffar allvarliga incidenter, vari hot
och/eller våld förekommit, tycks samspelet, mellan ovan nämnda element, bidra till att behovet
av, och efterfrågan på, säkerhet successivt ökar. | sv |
