”Ingen vill se en tjock människa på scen”

Abstract

Forskning tyder på att risken att drabbas av ätstörning är tre gånger högre hos dansare jämfört med icke dansare och prevalensen uppgår till 42 %. Dansvärldens strävan efter perfektionism, kvinnligt kön, en ålder av 14-20 år samt intensiv bantning är de främsta riskfaktorerna för att utveckla ätstörning. Förutom att ätstörningar hälsoekonomiskt är kostsamma för samhället medför de även fysiska, psykiska och sociala konsekvenser hos den drabbade. Forskning menar att bättre kunskap kring skydds- och riskfaktorer för att inte utveckla ätstörning krävs samt att förebyggande program riktade till högriskgrupper som dansare behövs. Därtill saknas effektiva interventionsprogram för att förebygga ätstörning hos professionella dansare, vilket därför ligger till grund för framarbetat syfte. Delsyfte ett är att beskriva vilka faktorer kvinnliga, professionellt skolade, dansare anser är risk- och friskfaktorer beträffande ätstörningar hos dansare inom de traditionella dansstilarna balett, fridans och jazzdans. Delsyfte två är att utifrån beskrivningen presentera förslag på interventioner att tillämpa på professionella dansutbildningar för att förebygga ätstörningar hos denna population. Metoden som användes var kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fyra professionellt skolade dansare. Intervjumaterialet transkriberades och analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Studiens huvudresultat visar att bristande ledaregenskaper är den främsta riskfaktorn för att utveckla ätstörning, därtill god pedagogik som friskfaktor för att inte utveckla ätstörning. Utifrån funna risk- och friskfaktorer har ett flertal interventioner föreslagits för att förebygga ätstörning hos kvinnliga professionella dansare. Däribland kompetensutveckling i pedagogik och ledarskap, utbildning i kost och näringslära, anställa hälsoutvecklare samt att arbeta fram en handlingsplan för att förebygga och upptäcka ätstörningar, på varje dansutbildning.