Pedagogiska och didaktiska arbetssätt i idrottsundervisning på en kenyansk skola

Abstract

Syftet med uppsatsen är att beskriva idrottsundervisningen på en skola i Nairobi, Kenya, samt att undersöka lärarnas pedagogiska och didaktiska arbetssätt. Vidare syftar uppsatsen till att undersöka hur resurser och det geografiska närområdet utnyttjas i undervisningen samt att reflektera kring om det finns arbetssätt som är överförbara till svensk idrottsundervisning. Frågeställningarna speglar uppsatsens syfte och söker att besvara vilken typ av pedagogik och didaktiska arbetssätt som används och hur medierande verktyg samt närområdet utnyttjas vid idrottsundervisningen. Uppsatsen är en fallstudie med etnografisk inriktning. Vidare har en kvalitativ metod med intervjuer och observationer använts som verktyg för att samla in data. Resultatet påvisar att pedagogerna på skolan oftast använder sig av en auktoritär ledarstil men som i mindre grupperingar agerar mer dialogiskt gentemot eleverna. Under aktiviteterna i physcial education använder sig lärarna vanligtvis av demonstration och imitation där eleverna får imitera ledaren. Lektionerna karakteriseras av sport education där läraren använder få materiella resurser. Resultatet visar även att det geografiska närområdet utnyttjades flitigt av samtliga lärare där de naturliga förutsättningarna ses som en resurs även om det extrema vädret stundtals kan ställa till med en del problem och påverka val av aktivitet. De geografiska förutsättningarna underlättar för lärarna att arbeta ämnesövergripande vilket de försöker göra i så hög utsträckning som möjligt. Språket i undervisningen växlade mellan engelska och swahili där swahilin användes främst vid de undantag då elever behövde klarare instruktioner. Författarna ser fördelar med hur det geografiska närområdet utnyttjades i stor utsträckning i idrottsundervisningen. Författarna ser även stora fördelar med ämnesövergripande arbete utifrån den kenyanska modellen och ämnar att implementera detta i sin kommande profession.