Hetare med HIIT eller lite mer av LIT?

Abstract

Bakgrund: Högintensiv intervall träning (HIIT) har i tidigare studier visat sig vara mer effektiv för att öka den maximala syreupptagningsförmågan (VO2Max) än lågintensivträning. Det finns få studier som undersökt sådana anaeroba intervaller som kombinerar maximal sprintning med efterföljande högfart och slutligen gång i normal takt. Syftet med denna studie är därför att undersöka vilken av löpningsmetoderna högintensiv intervall träning och lågintensiv träning ger mest ökad maximal syreupptagningsförmåga samt bäst aerob och anaerob prestationsförbättring. Metod: 9 män och kvinnor valde att frivilligt delta i studien och delades in i antingen en högintensiv eller lågintensiv grupp. Testerna bestod av ett Åstrandtest, 2,5 km löpning och 30m sprint. HIIT gruppens intervaller kallades 20:55:20 då deltagarna först sprang 20 sekunder maximal fart, sedan 55 sekunder i hög fart för att slutligen gå i 20 sekunder. LIT gruppen sprang kontinuerlig lågintensiv träning 35, 45, 55 min. Alla skulle träna på valfri dag tre gånger i veckan under fyra veckor. Resultat: Bägge grupperna minskade signifikant sin tid på 2,5 km löpning, det fanns dock inga signifikanta skillnader mellan grupperna. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan grupperna i någon av parametrarna arbetspuls, 2,5 km, 30m sprint eller vilopuls. HIIT gruppen upplevde sin träning som signifikant tuffare än LIT gruppen. Slutsats: Det går inte säga att någon av grupperna är att föredra då resultatet visade att inga signifikanta skillnader fanns emellan grupperna i någon parameter. En indikation på att HIIT gruppen genererar sänkt arbetspuls vilket skulle kunna betyda en bättre kondition fanns. Mer forskning på vår intervalltyp (20:55:20) med ett större urval skulle visa ett mer tydligare resultat.