Det handlar om att inte ge upp

Abstract

Genom en intervjustudie med tre fäder granskas berättelser om ojämställt föräldraskap och marginaliserat faderskap. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka diskurser och normer som får betydelse för (heterosexuella) fäder som separerat från, eller aldrig haft en relation med, sina barns mödrar. Studien ämnar titta på fädernas upplevelser av att nedvärderas i relation till sina barns mödrar, hur de upplever mödrarnas position, samt vilka faktorer och aktörer som fått betydelse för utformandet av deras föräldraskap. En narrativ diskursanalys av informanternas berättelser, i kombination med tillämpandet av teorier om andrafiering, synliggör effekterna av de normer och diskurser som möjliggör konstruktioner av fäder som den Andre föräldern. Undersökningen visar att dominanta diskursiva praktiker innebär ett skillnadsgörande av kvinnligt respektive manligt föräldraskap, där modern skapas som norm och fadern som den Andre. Skillnadsgörandet åtföljs av hierarkisering vilket innebär att fadern, i en rad sammanhang, underordnas modern. Mot bakgrund av biologiska argument om kvinnokroppens funktioner betraktas mödrar som naturligt mer närstående sina barn. I avsaknad av likvärdiga fysiska förmågor konstrueras fadern som mindre betydelsefull än modern. Moderns överordning medför maktmekanismer i form av statligt förtroende och möjlighet att med statliga institutioner som verktyg genomdriva sina önskemål om boende och umgänge. Medan fäder riskerar att ifrågasättas oavhängigt tidigare beteendemönster tenderar modersrollen, i egenskap av normativ föräldraroll, vara av större betydelse än kvinnans faktiska uppförande.