Modersmålsmoraset

Abstract

Skolfrågan har seglat upp som en av de viktigaste valfrågorna inför riksdagsvalet i september. Men medan politikerna grälar om Pisa-mätningar och lärartäthet finns det en fråga som gått relativt obemärkt förbi, trots att den varje år berör en allt större del av Sveriges skolbarn. Läsåret 2012-2013 fick ungefär 99.000 barn grundskolebarn modersmålsundervisning i skolan. 85.000 barn deltog inte. Trots att både forskare och myndigheter pekar på stora fördelar med modersmålsundervisning finns det allvarliga brister i systemet. Vår undersökning visar på stora skillnader i hur modersmålsundervisningen fungerar runtom i Sveriges kommuner. Vi har frågat kommunerna om hur de informerar om möjligheten till undervisning, om de erbjuder pedagoger i förskolan som talar barnens språk och om hur de lyckas rekrytera lärare. Trots att lagen ger barn rätt till undervisningen får många barn gå helt utan, lärare förpassas till obekväma deltidstjänster och tydliga regelverk saknas på många punkter. Skolverket varnar att det blir en större brist på utbildade modersmålslärare i takt med att de går i pension utan att tydliga utbildningar finns för nya lärare. Samtidigt ökar antalet barn med andra modersmål än svenska kontinuerligt. 23 procent av alla barn i grundskolan var 2013 berättigade till modersmålsundervisningen, enligt Skolverket. För de nationella minoritetsspråken, som genom svenska avtal med Europarådet har en särskild ställning, är läget samma. Gång på gång har Europarådet kritiserat Sverige för brister, trots detta vittnar utredare för oss om att ny kritik är att vänta och att utbildningsfrågorna är i fokus för den kritiken. Undersökningen är viktig därför att frågan om modersmålsundervisning berör en allt större del av vårt samhälle och när det brister drabbar det en grupp som kan ha svårt att hävda sin rätt. Därför är det viktigt att frågan lyfts, och att någon vänder även på de stenar som ofta låts ligga kvar.