Att söka sitt – om det poetiska skrivandets öppningar, utmaningar och innebörder ur ett psykologiskt perspektiv

Abstract

Studiens syfte var att undersöka kvinnliga poeters upplevelser och erfarenheter av att skriva poesi, utifrån frågan om varför man skriver. Sex poeter intervjuades. Intervjuerna analyserades tematiskt, vilket gav följande teman: Att skriva kan vara att upprätta och vistas i ett eget rum, en plats där man kan leva, skriva och vara fri, som man vill ha och behöver. Det finns starka drivkrafter att skriva och skrivandet är en del av en själv och ens liv. I skrivandet utforskar man det ovissa, man rör sig i riktning mot något som man (ännu) inte vet vad det är. I detta finns en pågående rörelse mellan ens inre och yttervärlden, som gör något med en som person. Skrivandet är förenat med glädje och njutning, men det är också ett krävande arbete som kan vara plågsamt och utmanande. Skrivandet är något man satsar på och bestämmer sig för att göra, oavsett om man har inspiration eller inte. Det är viktigt att det finns någon annan som godkänner och läser det färdiga verket, men det behöver inte vara många. Resultaten jämfördes med en föregående liknande studie (Sandgren, 2014) och diskuterades i huvudsak utifrån en psykoanalytisk referensram.