The very short story. Undersökning av en genre mellan novell och poesi

Abstract

The very short story, på arabiska القصة القصيرة جدا och på svenska Den mycket korta berättelsen är en genre som är ny i sin nuvarande utformning men har rötter långt tillbaka i tiden. I denna uppsats begränsar jag mig till mycket korta berättelser på arabiska. Jag undersöker de kännetecken som enligt Ibrahim Taha (2000) karakteriserar denna genre genom att jämföra dem med några mycket korta berättelser i boken Ritualer för den olyckliga kvinnan ( طقوس المراة الشقية ) av den palestinske författaren Mahmūd Shuqayr (1994). Dessa kännetecken är paralipsis (mycket knapphändig information om personerna), sammanfattning (inga detaljerade scener), ellips (hela tidsperioder utelämnas), personens agerande (problem och konflikter behandlas utifrån hur de kan bekämpas), främmandegöring (främmande element gör texten symbolisk), motiv (ett grundläggande budskap i berättelsen), öppet slut (författaren skriver inte texten i sin helhet), lyrisk stil (inslag av bilder, rytm och repetition). De teorier jag utgår ifrån är främmandegöring och läsarorienterade teorier (öppna och slutna texter, luckor i texten, closure vs disclosure). Texterna är öppna, dvs de kan tolkas på olika sätt, vilket gör att läsaren måste spela en mer aktiv roll i kommunikationsprocessen, men det gör upplevelsen mer berikande. Jag tillämpar närläsning och läser varje berättelse flera gånger, noggrant och omsorgsfullt. Analysen visar att Shuqayrs mycket korta berättelser uppvisar stora likheter med de mycket korta berättelser som Taha analyserar. Man kan även finna inslag av samhällskritik i Shuqayrs berättelser. Ytterligare en tolkningsnivå kan handla om palestiniernas situation. Förslag till fortsatt forskning kan vara att bringa ordning på alla olika benämningar på de mycket korta berättelserna. Dessa finns inte bara i arabvärlden utan i många andra länder i världen och denna internationella utbredning kan också studeras.