”Vissa av mina pusselbitar lyser extra mycket” En studie utifrån ett socialpsykologiskt perspektiv med fokus på styrkors påverkan på identitetsutvecklingen hos unga vuxna med ADHD-diagnos

Abstract

Studiens målgrupp är unga vuxna med ADHD-diagnos i åldersgruppen 18-29 år. Huvudsyftet är att utifrån deras erfarenheter och funderingar öka förståelsen för vilken betydelse deras diagnos och styrkor har för dem såväl som på vilket sätt de använder sig av styrkorna i vardagen samt vilken påverkan de har på deras identitetsutveckling. Ytterligare av intresse är deras erfarenhet av hur samhällets välfärdorganisationer använt deras styrkor i insatser samt vilket stöd de skulle behöva för att bättre kunna använda sig av dessa. Vidare intresse är hur det skulle påverka deras sätt att se på sig själva om deras individuella styrkor mer aktivt lyfts fram i insatser. Med begreppet styrkor vid ADHD-diagnos menas i den här uppsatsen dels vad personen själv anser sig vara bra på och dels vad personen uppfattar att andra anser att hon eller han är bra på och med begreppet samhällets välfärdorganisationer så menas socialtjänsten, Arbetsförmedlingen samt hälso- och sjukvård. Studiens metod är kvalitativ och det empiriska materialet bygger på sju semistrukturerade intervjuer, som analyseras utifrån Simons (2004) integrerade socialpsykologiska perspektiv gällande identitet. Studiens resultat visar att funktionsnedsättningarna i ADHD-diagnosen såväl som den faktiska diagnosen kan utgöra både en direkt och indirekt påverkan på identitetsutvecklingen och som har sin grund i såväl psykologiska som sociala perspektiv. Några av styrkorna som framkom visar att studiens informanter är kreativa, intuitiva, ärliga, energifulla, sociala, positiva och ansvarsfulla. De har även en vilja att hjälpa andra och trots stora utmaningar så ger de inte upp utan fortsätter att kämpa. Resultatet visar att både de själva och omgivningen uppfattar deras styrkor som en tillgång. Det framkom inga erfarenheter av att informanternas styrkor ingått som en del i tidigare insatser. Utöver en önskan om olika stöd med den teoretiska delen vid utbildningar så är förslagen på vilket stöd de skulle behöva för att använda sina styrkor begränsade och de menar att de också skulle behöva hjälp med det. Det blir i beskrivningarna tydligt att deras sociala position och roll påverkas negativt av deras psykologiska funktion såväl som av det omgivande samhället och dess struktur, som därmed begränsar förutsättningarna i deras identitetsutveckling. På samma gång antyder det om den resurs som deras styrkor utgör för att stärka både deras individuella och kollektiva identitet såväl som för att leva upp till normer och förväntningar som finns i det omgivande samhället. Samtidigt framkom det att det inte alltid är självklart att använda och utveckla styrkorna då det kan finnas hinder som har sin grund i både direkta och indirekta konsekvenser av deras ADHD-diagnos.