Vikten av kulturell kompetens i sjuksköterskans möte med patienter från andra kulturer

Abstract

Introduktion: Sverige är ett mångkulturellt land och sjuksköterskor möter dagligen människor med olika kulturell bakgrund vilket ställer krav på kulturell kompetens. Leininger har utvecklat en teori i transkulturell omvårdnad vilken har kritiserats för att kategorisera människor utifrån etnicitet och kultur. Det kan leda till att grupper vårdas istället för personer, vilket går emot den personcentrerade vården som sjuksköterskor idag bör arbeta utifrån. För att nå en djupare förståelse för detta problem krävs en kunskap om hur sjuksköterskor upplever det mångkulturella mötet. Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskor kan uppleva mötet med människor från andra kulturer än den egna. Metod: Litteraturöversikt där 11 kvalitativa artiklar analyserades. Litteratursökningen gjordes i Cinahl, PubMed, Scopus och PsycINFO. Artiklarnas likheter och skillnader analyserades och resulterade slutligen i tre huvudteman och nio subteman. Resultat: Det framkom tre teman samt nio subteman, (1) kommunikation med subteman språkbarriärer, ickeverbal kommunikation och tolk, (2) kulturella skillnader med subteman könsroller, känsloyttringar, familjerelationer och fördomar, (3) organisation med subteman tidsbrist samt okunskap och organisation. Kommunikationshinder och språkbarriärer framträdde som stora hinder och utmaningar, därför efterfrågades en större tillgång till tolk. Kulturella skillnader skapade ofta missförstånd och innebar större utmaningar. Det framträdde en omedvetenhet om egna fördomar och det efterfrågades utbildning både om andra kulturer och möjlighet till självreflektion. Konklusion: Resultatet synliggjorde behovet av kulturell kompetens samt ett organisatoriskt stöd.