Strategier för stimulerande lärandemiljöer - Förskollärares arbete med barn i behov av särskilt stöd i stora barngrupper

Abstract

Sammanfattning Syftet med rapporten är att ta reda på vilka strategier förskollärarna i vår undersökning beskriver att de använder sig av för att skapa stimulerande lärandemiljöer för barn i behov av särskilt stöd i stora barngrupper. För att få fram vårt resultat har vi använt oss av samtalsintervju som metod. Åtta förskollärare på fem förskolor i olika stadsdelar i Göteborg intervjuades under en veckas tid, sedan transkriberades materialet. Hur verksamhetens förutsättningar påverkar kvalitén i förskolan har också varit av intresse. Detta tog vi reda på med hjälp av kvalitativ textanalys. Forskning visar att barngruppsstorleken är en av de viktigaste faktorerna eftersom stora barngrupper bidrar till en stressad miljö som begränsar pedagogernas möjligheter att se till alla barns behov. De som drabbas hårdast är barn i behov av särskilt stöd som blir svårare att inkludera i verksamheten. Resultatet har analyserats utifrån relevant forskning och sociokulturell teori. Det visar på vilka strategier pedagogerna använder sig av och vilka didaktiska konsekvenser dessa får. De främsta strategierna var att ha resurs på avdelningen, ta hjälp av specialpedagog, använda sig av tecken som stöd och bildstöd i kommunikationen, dela in barngruppen i mindre grupper, ha tydliga rutiner men ändå mycket fri lek, skapa ”rum i rummen” och utnyttja kringliggande utemiljöer. Flera av förskolorna i undersökningen arbetade också Reggio Emilia- inspirerat. Detta fann vi intressant eftersom denna pedagogik lägger stor vikt vid stimulerande lärandemiljöer.