| dc.description.abstract | Sammanfattning: I detta arbete lyfts frågor kring hur elever i årskurskommunicerar i och om bildskapandet.
Detta har gjorts ur elevers perspektiv, där fokus har legat på hur de skapar mening och förståelse i ett socialt
sammanhang. Arbetet har genomförts med en sociokulturell referensram där begrepp som kommunikation,
dialogism, mediering, och multimodalitet har varit bärande. Arbetet genomfördes som en fallstudie med etnografisk
ansats, och utgjordes av en bildaktivitet i två delar, med två elevgrupper. Även mindre gruppsamtal genomfördes.
Dessa tillfällen observerades och dokumenteras på film. Allt transkriberades och analyserades utifrån den valda
teoretiska referensramen. Resultatet visade hur eleverna kommunicerade och skapade mening på varierande sätt,
både i dialog med varandra och med de bilder som skapades. Samtidigt som bildaktiviteten pågick formulerades och
omformulerades betydelsen av den, i samspel mellan deltagarna. De verktyg och material som fanns till hands
integrerades i de olika kommunikationsformerna som eleverna använde. Det pågick en ständig interaktion mellan
individer och föremål, som påverkade den mening som skapades i aktiviteten. Den sociala interaktionen är en
förutsättning för lärande och beroende på hur grupper och individer påverkar varandra, påverkas också den mening
som skapas. Ska eleverna kunna använda bild som ett kommunikativt verktyg, behöver pedagoger kunna se och
förstå elevernas utgångspunkter och skapa förutsättningar för övning i och handhavande av detta verktyg. | sv |
