Kund hos myndigheten. Fem arbetsförmedlares syn på sitt uppdrag

Abstract

Sedan 1980-talet har en marknadsanpassning präglat offentlig sektor, här i Sverige liksom i många andra västländer. New Public Management (NPM) har i litteraturen blivit den förhärskande benämningen för de nya styrprinciperna, och tidigare forskning har visat att ett medföljande särskilt språkbruk med fokus på inte minst ekonomi komplicerar arbetsuppgifterna på den offentliga arbetsplatsen. Forskningen har ofta fokuserat på vårdgivande verksamheter, men i den här undersökningen är Arbetsförmedlingen studieobjekt. Den övergripande forskningsfrågan handlar om med vilken precision och tillfredsställelse som NPM-språket fungerar i internkommunikationen. Fem arbetsförmedlare i Göteborg har intervjuats. Intervjusvaren analyserades med hjälp av kritisk diskursanalys och teorier om NPM. Intervjuguiden konstruerades enligt strategin att först låta respondenterna tala fritt om vad som är mer och mindre betydelsefullt för myndighetsuppdraget, för att sedan uppmana dem att relatera till ord och fraser (hämtade från Arbetsförmedlingens egna dokument) som i tidigare forskning konstaterats typiska för NPM-språket. Bl.a. framkom att liksom i tidigare forskning verkar NPM-språket tränga undan möjligheterna att förmedla den moraliska appell som respondenterna anser nödvändig. Vidare framkom ett hos respondenterna komplicerat förhållande till de utvalda fraserna; då de talade fritt om uppdragets väsentligheter använde de sig nästan uteslutande av en ʹ′närbyråkratdiskursʹ′, liksom fallet även var då de uppmanades relatera till fraserna och bedömde dem som relevanta för arbetet. I andra lägen kunde respondenterna godkänna frasernas legitimitet trots att de tidigare i intervjun avfärdat vissa arbetssysslor som meningslösa, men vilka ändå kan sägas vara förknippade med fraserna ifråga. De tillfällen då respondenterna tvekade inför eller direkt avfärdade frasernas relevans använde de sig av en ʹ′näringslivsdiskursʹ′ eller ʹ′produktionsdiskursʹ′. Den övergripande forskningsfrågan kan med hjälp av resultaten besvaras som följer: den NPM-präglade delen av Arbetsförmedlingens internkommunikation medför i sämsta fall ett inadekvat och inhumant språk som går på tvärs med arbetsförmedlarnas uppfattningar och värderingar, i bästa fall ett språk som både ledning och arbetsförmedlare känner sig redo att använda, men ifall de gör det med samma syfte och förståelse är högst tveksamt.