Leken som aldrig tog slut. En empirisk studie på en skola i Kenya

Abstract

Abstract Syftet med den här studien är att studera lekens möjligheter i förskolans verksamhet. Vi har tittat på hur barnen leker, när barnen leker och var barnen leker samt hur lärarna planerar för, agerar i och ser på lek. Frågeställningarna som legat till grund för undersökningen är som följande: Hur ser förskollärarna på betydelsen av barnens lek i förskolans pedagogiska verksamhet? Hur ges det möjligheter för barnen att initiera lek? Studien är en empirisk kvalitativ studie och utgår från den etnografiska metoden varpå intervju och observation är de huvudsakliga metoderna. Undersökningen är genomförd på en förskola i Kenya där vi observerat både barn och vuxna. Den teoretiska anknytningen tar utgångspunkt i barndomssociologin och det interaktionistiska perspektivet. Även teorin om kamratkulturer och barns perspektiv samt begrepp så som kontext och kultur har legat till grund för studien. Den teoretiska grunden för definitionen av lek bygger på beskrivningar av leken som mångtydig, utvecklande, fantasifull, social, emotionell, kulturell och meningsskapande. Resultatet visar på tre teman; motivlek, lekfullhet och barninitierad lek. Motivleken visar på att lärarna alltid har ett motiv med barnens lek vilka bygger både på lärande och styrande mål. Lekfullheten visar istället på en atmosfär som både lärare och barn upprätthåller genom så väl lek, attityd och känslomässiga stämningar. Den barninitierade leken synliggör den lek som barnen själva tar initiativ till både med och utan de vuxnas närvaro. Slutresultatet lyfter fram att leken är anpassningsbar men att den även påverkar sin omgivning.