”Det är THE bord liksom" Tre generationers relation till ett bord och fyra stolar

Abstract

Hemma hos mig och min sambo står ett snart 50 år gammalt möblemang, ett bord och fyra stolar. I min studie sätter jag möblemanget i ett kulturarvssammanhang och studerar hur tre generationer inom min familj brukat och älskat ett vardagsföremål. Hur ser våra olika relationer ut till möblemanget? Hur har vi använt det och hur påverkar det våra affektionsvärden till möblemanget? Och hur kommer det sig att detta möblemang finns kvar i vår släkt och inte hamnat på ”huggkubben” som så mycket annat gjort? Min analys genomförs på mitt insamlade material bestående av intervjuer och foton, med hjälp av aktörnätverksteorin och med andra begrepp som Orvar Löfgren, Kerstin Gunnemark och Nils-­‐Arvid Bringéus använt i tidigare forskning. Jag närmar mig mitt material med att titta på möbelns historiska bakgrund, hur det använts av informanterna och mina informanters affektionsmässiga relation till föremålet i både ett nu och då perspektiv. Hur kommer det sig att mina informanter benämner bordet som om det vore en egen person och varför anses det så speciellt? Jag ser hur ett nätverk mellan mänskliga och icke-­‐mänskliga aktanter skapar ett kretslopp av ett givande och tagande. Jag försöker också se de olika anledningarna till varför möbeln har fått stanna i vår släkt och frågar mig vad begreppet tidlöst innebär. Min analys ger mig en fördjupad förståelse för hur människan kan förhålla sig till ett ting och hur ett ting kan förhålla sig till människan. Jag förundras över varför vårt möblemang inte ses som ett arvegods inom familjen utan istället som ett lånegods. Jag förstår att mitt studiefält och min uppsats har sått ett frö av förvirring hos mina informanter. Ett vardagsföremål, kan det vara något värde i det? Slutligen under min analys nämner och förstår jag min egna påverkan av möblemangets värde, och att mina informanter nu ser det jag ser, ett arv. Jag har kanske skapat ett framtida arv och arvegods.