Elevers kunskap eller okunskap i addition? En studie om ett antal elevers kunskaper i addition i årskurs 2, utifrån elevdiagnos, elevintervju och lärarintervju

Abstract

Bakgrund Nationella- och internationella undersökningar visar att svenska elever har svaga och försämrade kunskaper i matematik. Barnets förkunskaper inom matematik läggs mycket tidigt och skolans första år är viktiga för elevens fortsatta lärande. Dessa kunskaper läggs som grund för eleven att bygga vidare på. Vi har under vår verksamhetsförlagda utbildning uppmärksammat elever som har stora svårigheter med enklare additionsuppgifter. Detta väckte vår nyfikenhet på hur elever tänker runt räkning i addition och hur läraren hanterar detta. Med dessa utgångspunkter har vi valt att kartlägga elevers kunskaper inom addition i fyra klasser i årskurs . Vi har även intresserat oss av vilka faktorer som eventuellt kan påverkar elevers kunskaper och svårigheter i addition.

Syfte Syftet med vårt examensarbete är att titta närmare på elevers kunskaper i årskursinom räkneområdet addition, samt ställa detta i relation till lärarens undervisningsmetoder och rutiner kring diagnoser. Vi vill se om eleverna har förståelse för strategier som underlättar för dem eller om de har fastnat i tidskrävande och komplicerade tankeformer. Vi vill ta reda på varför dessa problem uppstår och vilka didaktiska konsekvenser det kan leda till samt se nya möjligheter till inlärning. Vår huvudfråga är: Vilka kunskaper har eleverna i addition och vilka räknestrategier använder de sig av samt vilken uppfattning läraren har om elevernas kunskapsnivåer och hur hon hanterar dessa?

Metod Studien genomfördes med hjälp av elevdiagnos och elevintervju av elever i årskurssamt lärarintervju. Eleverna fick genomföra två diagnoser. Den första diagnosen var uppbyggd av additionsuppgifter inom talområde 1-9 och den andra diagnosen inom talområde 10-19. Vi valde att använda oss av en blandning av strukturerade och halvstrukturerade intervjufrågor till såväl elever som lärare för att ge utrymme för eventuella följdfrågor. På detta tillvägagångssätt fick vi med information som annars kanske hade gått förlorad.

Resultat I studien har det visat sig att elevers kunskaper i addition skiljer sig stort. Vi kan konstatera att en del elever använder sig av enkla räknestrategier och har förståelse för tals uppbyggnad medan andra har brister i sin taluppfattning och använder sig av komplicerade räknestrategier. Vidare verkar det som om det finns ett flertal faktorer som kan påverka elevernas kunskaper. Lärarens rutiner kring diagnoser och individualisering är en av dessa. Andra faktorer är lärarens val av arbetsmetoder och arbetsformer och hur de tolkar styrdokumenten. Lärarna lägger ner mycket arbete på att utöka förståelsen och mindre arbete med att öva tabellträning. Vi har insett betydelsen av att kartlägga elevernas kunskaper och låta dessa styra vid individualisering. Alla elever har rätt till en undervisning som är anpassad till deras egen nivå och förutsättningar. Slutligen har vi ännu en gång fått bekräftelse på värdet av att genomföra en målstyrd undervisning där elevens lust att lära står i centrum.