Tätortsnära natur för vem? -En studie av Delsjöområdet ur ett tids- och genusgeografiskt perspektiv

Abstract

I Sverige upplever människor en större tidsbrist samtidigt som grönytor i och runt tätorter degraderas som konsekvens av förtätning och expandering. Parallellt med den utvecklingen ökar ambitionen att alla människor ska kunna ha god möjlighet att välja att på egna villkor vistas i naturområden. Tillsammans utgör dessa ett ökat behov att planera kring tillgängligheten till vardagsrekreation i tätortsnära natur. Om dessa frågor med alla dess fördelar, som exempelvis hälsa, ska bli tillgängliga för alla i samhället så måste förutsättningarna och möjligheterna göras jämlika. Detta är en magisteruppsats inom kulturgeografi med Syfte att undersöka hur och av vilka Delsjöområdet används under olika tider på dygnet utifrån aspekter som ålder och genus. Vidare undersöks bakomliggande faktorer som avgör vilka tider på dygnet folk väljer att vistas i området och hur de faktorerna skiljer sig mellan kön och ålder. Genom att utföra en observation och frågeintervjuundersökningar i Delsjöområdet som är ett tätortsnära naturområde i Göteborg under två vardagar i december samlas data som visar på besöksmönster mellan och inom kön, ålder och aktiviteter. Vidare genom att samtala med människor på plats ges information om bakomliggande faktorer som kan förklara varför människor vistas i området vissa tider på dygnet. Genom att ta del av befintlig data från en enkätundersökning från år 2007 som besvarats av frekventa besökare i Delsjöområdet ges ytterligare kunskap i form av besöksfrekvens och erfarenhet av natur. Resultatet visar att män generellt utgör en större andel av besökarna som observerades i området. På morgonen och runt lunch utgjordes området främst av äldre män och mot kvällen skiftade det över till unga män som utgjorde en klar majoritet i mörkret. Vidare är det också män som angivit att de besöker området betydligt oftare än kvinnor och att de upplever naturen och området som betydligt tryggare jämfört med kvinnors uppfattning om detsamma. För kvinnor innebär mörkret och rädslan för överfall en tydlig restriktion för att kunna vistas i området, men det finns också könskulturella hinder som minskar kvinnors handlingsutrymme. De hindren bygger på kvinnans större ansvar i hushållet som i praktiken innebär mindre fritid samt att offentliga rum kulturellt och traditionellt ses som manliga. Vad som till största del bidrar till skillnaderna mellan kvinnor och män i detta fall är svårt att avgöra. Oavsett restriktion så rotar sig problemet djupt i grundläggande könsstrukturer som bidrar till ojämna förutsättningar i samhället i stort och därmed även tillgänglighet till tätortsnära natur.