Aldrig ensam ­ En hermeneutiskt studie av textförståelse

Abstract

Jag har i denna uppsats sökt besvara tre frågor. Påverkar vetskapen om att man läser en text i ett visst syfte det sätt man förstår den? Hur kan man utifrån det fenomenologisk-hermeneutiska perspektivet liksom utifrån det fenomenografiska förklara hur vi förstår texter? Varför kan man inte utifrån det fenomenografiska perspektivet ge någon verkligt upplysande förklaring till hur vi förstår texter? Jag har kommit fram till att man utifrån de båda perspektiven kan säga att vetskapen om att man skall lära sig något av en text påverkar hur man förstår den. Hur man kommer till denna slutsats skiljer sig dock avsevärt mellan de båda perspektiven. Den avgörande skiljelinjen mellan de båda perspektiven finner vi i det sätt som man inom det fenomenologisk-hermeneutiska perspektivet ser förståelsen som intimt sammanflätad med det sammanhang den enskilde är en del av. Den enskilde är i detta synsätt ingen strikt avgränsad individ utan utsträckt i tiden och sammanflätad med sin omvärld. Den enskildes samhörighet med sin omvärld och utsträckningen i tiden är något man, i stor utsträckning, bortser från i det fenomenografiska perspektivet. Detta gör att den förståelse av hur vi förstår texter som vi utifrån detta perspektiv kan nå inte är tillfredställande. Att förstå texter är inget som man gör ensam, utan som en del av ett större sammanhang, en kultur och tradition. Detta är självfallet viktiga punkter att bära med sig då man jobbar som lärare eftersom det kan ge en förståelse av hur elever förstår. Mitt material har varit min egen förståelse som jag hermeneutiskt har undersökt. Jag har utifrån det sätt jag konstaterat att min egen förståelse av texter förändrat sig dragit vidare slutsatser om hur andra förstår texter.