Killar är världens bästa kön? Gymnasiekillars uppfattningar av maskulinitet

Abstract

Vårt syfte är att undersöka gymnasiekillars uppfattningar av maskulinitet i en isolerad maskulin skolkontext. Studiens forskningsfrågor är var eleven uppfattar att denne hämtar sina förebilder i formandet av sin egen maskulinitet, vilka attribut som de uppfattar som maskulina samt om och i så fall hur de uppfattar en eventuell påverkan av skolan i formandet av maskulinitet. Metoden vi använder är kvalitativ intervjustudie av respondentkarraktär för att mäta gymnasiekillars uppfattningar av maskulinitet. Resultatet visar att gymnasiekillar uppfattar att det finns ett strängt hegemoniskt maskulinitetsideal mot vilket de måste förhålla sig till i en balansgång där de tvingas att avsäga sig feminina attribut, men även att de framlägger vikten av att i denna avvägning framstå att vara sig själv. Samtidigt avgränsar eleverna utrymmet för vilka attribut som är acceptabla för att uppfattas som manlig och inte bög, fikusaktig eller töntig. Det finns ett villkorat utrymme för vad som ingår i att vara sig själv. Eleverna framhåller även vikten av solidaritet mot andra, homogenitet inom gruppen och de maskulina praktikerna. De upplever även en viss påverkan från skolan samt premierar i skolan fordonsämnena och de maskulina praktikerna. Resultaten visar att det finns ett begränsat utrymme för både vilka kunskaper och praktiker som är acceptabla för unga killar. Den betydelse detta har för läraryrket är det är viktigt för lärare att ha förståelse för elevens livsvärld. Vi bidrar med en ny nyans på fältet men menar också att mer forskning behövs på ämnet maskulinitet i skolan samt att genuspedagogik bör ges större utrymme i en tid där skolan behöver fånga upp sjunkande studieresultat. I denna studie försöker vi ge skol- och genusforskningen ett nytt fokus med elevens uppfattning av maskulinitet i centrum.