dc.description.abstract | Syftet med denna uppsats är att, med hjälp av kvalitativ intervjustudie och i relation till Ulf P. Lundgrens
vidareutveckling av ramfaktorteorin och Gunnar Bergs frirumsmodell samt relevanta undersökningar och
studier, undersöka vilka erfarenheter lärare, specialpedagoger och skolledare som arbetar inom den enhet i
gymnasieskolan vars elevunderlag till övervägande del består av elever i behov av särskilt stöd, har, samt deras
upplevelser av hur undantagsbestämmelsen fungerar i praktiken. Studien riktar sig mot gymnasieskolan och,
enligt principen kritiskt fall under gynnsamma omständigheter, specifikt mot enheter inom gymnasieskolan vars
elevunderlag till stor del består av elever i behov av särskilt stöd. Respondentunderlaget består av sex lärare, tre
specialpedagoger och tre skolledare. Frågeställningarna fokuserar på respondenternas upplevelser och
erfarenheter kring tolkning och tillämpning av undantagsbestämmelsen samt hur de menar att bestämmelsen
förhåller sig till målet om en likvärdig skola. Därtill diskuteras, utifrån respondenternas utsagor, vad som kan
tänkas villkora tillämpningen av undantagsbestämmelsen och hur Skolverkets yttre styrning omsätts på lokal
nivå i den praktiska skolverksamheten.
Undersökningen påvisar att det tycks råda flertalet skiljelinjer i hur väl förtrogna respondenterna är med
undantagsbestämmelsen men även hur de tolkar och tillämpar den, vilket härleds till dels brister i överföringen
av kunskap från Skolverket till berörda aktörer, dels brister på skolövergripande nivå vilka kan sägas påverka
mottagligheten i organisationen och bidra till att lärare i stor utsträckning förlitar sig på sitt eget och kollegors
omdöme. Det innebär att skolans interna kultur och den verkliga praktiken värdebaser i realiteten förefaller vara
betydande för hur undantagsbestämmelsen tillämpas i praktiken. Lärarnas autonomi tillsammans med
avsaknaden av en gemensam yrkesetik och förhållningssätt möjliggör ett handlingsutrymme som vissa
respondenter tycks, medvetet eller omedvetet, nyttja för att legitimera sin egen bedömningspraktik. Studiens
resultat tyder på att flertalet respondenter har en kompensatorisk betygsättningspraktik vilket leder till att de
inkluderar relationella och etiska aspekter i sin betygsättning, något som i flertalet fall, helt eller delvis,
motstrider Skolverkets riktlinjer. Resultatet visar därmed att variationen i respondenternas förhållningssätt
gentemot undantagsbestämmelsen, samt deras individuella syn på sin yrkesroll, bidrar till att den politiska
målsättningen om en likvärdig skola, där undantagsbestämmelsen ses som ett led, inte alltid tycks få det resultat
som är önskvärt från statligt håll. | sv |