De bortglömda syskonen En studie om biologiska syskon till familjehemsplacerade barn

Abstract

Den här studien avser att undersöka hur syskon upplever att skiljas från sina biologiska syskon som placerats i familjehem. Informanterna har förblivit i ursprungsfamiljen och delar inte upplevelsen av att ha blivit placerade. Frågeställningarna innefattar informanternas bilder av den ursprungliga familjestrukturen, hur de beskriver uppbrottet, hur de tolkar och hanterar situationen samt hur de upplever relationen till de placerade syskonen idag. Kvalitativa, ostrukturerade, intervjuer har genomförts och därefter tolkats med hjälp av symbolisk interaktionism, anknytningsteori, systemteori samt copingteori. Resultatet visar att det skett en förskjutning av ansvar; föräldrarna har delvis gett upp sitt ansvar till barnen eftersom de själva inte har haft förmåga att bära det ansvaret. Med utgångspunkt i det har de äldre syskonen tagit över ansvaret medan de yngre syskonen har tagit ett steg tillbaka och blivit omhändertagna av de äldre syskonen. Separationen, som ett resultat av familjehemsplaceringen, upplevs som både positiv och negativ. Å ena sidan beskrivs en känsla av lättnad, å andra sidan en känsla av skuld för att de inte kunnat finnas tillhands för syskonen. Gemensamt för de kvarvarande syskonen är att de försöker göra situationen begriplig för sig själva genom att se på sina egna såväl som sin omgivnings roller. Däri ligger en frustration kring de roller som de tillskrivits då de inser att dessa roller är svåra att bryta sig ur. Viktigt i bearbetandet har varit betydelsefulla personer i deras omgivning som hjälpt och stöttat dem i att kunna hantera sina tidigare omständigheter såväl som separationen från syskonen vilket har hjälpt dem att kunna gå vidare. Relationen idag beskrivs som annorlunda, men på många sätt starkare och däri identifieras de kvarvarande syskonens egna drivkrafter i att bevara kontakten med sina biologiska syskon oavsett deras tidigare omständigheter.