Likvärdighet i praktiken - En aktionsforskningsstudie om lärares arbete för en likvärdig skola.

Abstract

Syfte: Studien har undersökt hur begreppet likvärdighet förstås och omsätts av lärare i praktiken. Studiens syfte var att belysa begreppet likvärdig skola. Detta gjordes genom de tre frågeställningarna: Vad innebär begreppet likvärdig skola? Vilken innebörd lägger pedagoger i begreppet likvärdig skola? Samt hur planeras och genomförs ett arbete för ökad likvärdighet i skolans praktiker?

Teori: Studien utgår från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv där språket, vad som sägs och hur det förhandlas är centralt. I språket kan förklaringar hittas som ligger till grund för sociala mönster och handlingar (Burr, 2003). Teorin kring praktikarkitekturer (Kemmis, m.fl., 2014) används för att analysera hur kulturellt-diskursiva arrangemang, materiellt-ekonomiska arrangemang och sociala-politiska arrangemang möjliggör och hindrar utveckling i lärares mötespraktik.

Metod: Studiens metodologiska utgångspunkt är aktionsforskning. Det har inneburit att förändringar iscensatts och studerats i syfte att tillsammans med praktiken nå en djupare kunskap. Utvecklingsarbeten i syfte att öka likvärdigheten på Skolan har initierats och följts i två arbetslag. Det datamaterial som samlats in och analyserats består av brev och ljudinspelningar från arbetslagsmöten. Dessa har analyserats i syfte att finna mönster och teman.

Resultat: Hur likvärdighet förstås och definieras påverkar hur lärare agerar i sin praktik. Studien visar att lärare på Skolan definierar en likvärdig skola som en skola där alla barns rätt att utvecklas så långt de kan, oavsett social bakgrund, kön eller etnicitet, tillgodoses. I studien framkommer att lärares mötespraktik och utvecklingsarbeten kring likvärdighet både möjliggörs och begränsas av kulturellt-diskursiva, materiellt-ekonomiska och socialpolitiska arrangemang, dvs praktikens arkitekturer. I praktiken begränsas lärarna i sina ambitioner att kunna utmana alla barn av materiellt-ekonomiska arrangemang som bristande tid, och prioriterar då ett mer kompensatoriskt perspektiv. Men studien visar också hur materiellt-ekonomiska arrangemang som avsatt tid för arbetslagsmöten, möjliggjort och verkat stöttande för utvecklingen. Studien pekar också på att socialt-politiska arrangemang, som till exempel läroplanens kunskapskrav, och relationer i arbetslagen fungerat som begränsande för arbetslag arbetet med att omsätta likvärdighetsbegreppet i praktiken.