La caricatura en el habla hispana: Propuesta metodológica para su abordaje en el registro coloquial.

Abstract

Inom språket är användningen av humoristiska drag en av de funktioner som kännetecknar den informella konversationen. I den spansktalande världen är karikatyren, som överdrift och förlöjligande av referenten, en mycket förekommande resurs inom vissa språkliga varieteter. Med tanke på bristen av metoder som analyserar karikatyren inom sociolingvistiken, har det här arbetet blivit ett metodologiskt förslag, för att närma sig denna humoristiska resurs med lämpliga verktyg. Metoden som föreslås bildas av en triangulerings arbete där tre sociolingvistiska teorier tillämpats: överträdelse av samtalsmaximer av Grices samarbetsprincip, begreppen ”förstärkare” och ”förmildrare” av Antonio Briz och slutligen Salvatore Attardos teori om manusopposition. Resultatet av denna triangulering visar hur dessa teorier hjälper till att etablera vissa lingvistiska beteendemönster i processen där budskapet som använder karikatyren byggs och tolkas i den chilenska språkliga varieteten.