Folkligt stöd för personliga utsläppsrätter

Abstract

Denna uppsats besvarar frågorna om hur stort är det folkliga stödet för personliga utsläppsrätter är i Sverige, samt vilka faktorer hos individer som avgör om de stödjer förslaget eller inte. En jämförelse görs genom att samma frågor ställs om koldioxidskatt. Personliga utsläppsrätter är en ännu oprövad lösning för att minska individers klimatutsläpp. Förslaget om går ut på att alla individer får en gratis tilldelning av utsläppsrätter som används, vid sidan av den vanliga valutan, för att betala för sådant som leder till direkta utsläpp av koldioxid. Främst rör det sig om resor med bil och flyg samt uppvärmning och elektricitet till bostaden. De som får utsläppsrätter över kan sälja dem på en marknad. Tilldelningen minskar från år till år så att de totala utsläppen från individerna minskar. För att besvara dessa frågor används en statistisk analys – linjär regression – på datamaterial från opinionsundersökningen Klimatbarometern från 2007. Resultatet visar att 36 % av svenska folket stödjer personliga utsläppsrätter medan 50 % stödjer en höjning av koldioxidskatten. Dock ställs frågan om detta verkligen är en rimlig och rättvis jämförelse. De faktorer som visar sig påverka stödet för personliga utsläppsrätter är bland annat rättvisa och uppfattning om att förslaget skulle vara krångligt. Det skiljer sig mycket från det som påverkar stöd för en höjd koldioxidskatt – bl a högskoleutbildning och gröna partisympatier – även om faktorer som förtroende för politiker påverkar stödet för båda miljöåtgärderna. Vissa av dessa resultat är i linje med teorier om stöd för miljöpolicy medan andra resultat förvånar. 2 Inledning Det råder ingen tvekan om att utsläppen av klimatgaser i världen måste minskas kraftigt för att undvika ”svåra, genomgripande och oåterkalleliga effekter för människor och ekosystem” och att de nuvarande samlade globala klimatinsatserna inte räcker till (IPCC 2014, s 8). En viktig fråga är: Hur ska detta gå till? Vilken klimatpolicy är bäst? Svaret beror givetvis på vilka effekter av en klimatpolitisk insats som tas med i beräkningen, och hur dessa olika effekter vägs mot varandra. Ett svar på frågan gavs av den brittiska parlamentariska kommittén ”House of Commons Environmental Audit Committee” i en rapport 2008 (min översättning): ”Vi tror att personliga utsläppsrätter har potential att minska utsläppen mer än gröna skatter. Personliga utsläppsrätter skulle kunna garantera en minskning av utsläppen eftersom det sätter ett tak för mängden fossila bränslen som kan användas, istället för att försöka minska efterfrågan. Dessutom skulle personliga utsläppsrätter kunna vara effektivare än prissignaler från gröna skatter i att skapa incitament för beteendeförändring och få människor engagerade i att minska sina utsläpp. Det är också möjligt att ett väl förklarat system med personliga utsläppsrätter skulle tas emot bättre och accepteras i högre grad än gröna skatter, eftersom många skulle gynnas av det, till skillnad från skatter som bestraffar alla hushåll (EAC 2008, s 3).” 2