| dc.description.abstract | Bakgrund: ”Plötsligt vill alla möta det rosa hotet”. Så skrev Svenska Dagbladet efter Feministiskt initiativs, FI, stora framgångar i Europavalet den 25 maj 2014. Med 5,49% av det svenska väljarstödet äntrade FI den europeiska politiken och Sverige vaknade upp till ett nytt politiskt landskap. Feminism och jämställdhet stod nu högt upp på den politiska agendan inför riksdagsvalet 2014. Därmed blir det intressant att undersöka hur de etablerade riksdagspartierna strategiskt förhåller sig till denna plötsliga framgång. Det finns inom detta område tämligen mycket forskning om bemötandet av Sverigedemokraterna och även en studie på Piratpartiet. Liknande forskning om etablerade partiers strategiska bemötande av FI saknas däremot.
Syfte: Syftet med uppsatsen är att, genom att studera svenska riksdagspartiers agerande gentemot Feministiskt initiativ i valrörelsen 2014, bidra till kunskapsutvecklingen om partiers strategiska agerande gentemot nischpartier.
Frågeställningarna som besvaras är 1) Vilket utrymme ges feminism och jämställdhet i riksdagspartiernas politik före respektive efter Feministiskt initiativs framgångar i europavalet 2014? 2) formulerar riksdagspartierna sin politik om feminism och jämställdhet genom satus quo eller genom en avvisande, konvergerande eller divergerande strategi?
Metod: För att urskilja strategier gentemot FI genomfördes en kvalitativ textanalys på transkriberade tal från Almedalen och Sommartalen före respektive efter FI:s inträde på den politiska arenan. Tidspannet på det empiriska materialet sträcker sig därmed från 2013-2014. Vidare har det empirska materialet analyserats utifrån PSO-teorins (position, salience, ownership) vilken avser att förklara medvetna strategier, gentemot ett nischparti, genom etablerade partiers politik. De etablerade partierna kan, enligt PSO-teorin, inta en avvisande, konvergerande eller divergerande strategi. För uppsatsen har även en status-quo strategi utvecklats.
Resultat: Uppsatsens resultat visade att riksdagspartierna använde sig av den konvergerande strategin, gentemot FI, med undantag för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna. De två första använde sig av status-quo strategin medan Kristdemokraterna använde sig av den divergerande strategin. | sv |
