Per Anders Nilsson på Högskolan för scen och musik utmanar sig själv att cykla en timma mot klockan. Puls och hjärtljud styr och interagerar samtidigt med ljud, video och musik för att skapa en intensiv performance. Kan en idrottslig prestation också vara en estetisk upplevelse? Vad innebär det att prestera på gränsen till sin förmåga? Är det i sig en estetisk upplevelse? I den här performance-akten utmanar sig improvisatören, kompositören och forskaren Per Anders Nilsson i rollen som cyklist att göra ett timrekordförsök på inomhuscykel. Utmaningen bestod i att under en timma ligga på sin mjölksyratröskel, en nog så tuff uppgift. Nilsson lyckades med uppgiften med en puls på 181 slag per minut i snitt under en timma (se bilaga). Den här performance-akten är också en hyllning till alla cyklister som genom åren utmanat timrekordet. Timrekordet på cykel på bana har en lång historia som sträcker sig tillbaka till slutet av 1800- talet och är en av få idrottsliga prestationer som i viss mån kan jämföras över tid. Det aktuella rekordet på 54,526 km sattes av britten Sir Bradley Wiggins i London 7 juni 2015. Loppet sågs av över 20000 åskådare och biljetterna såldes slut på 6 minuter! Ett timrekordförsök är ingen brittisk tebjudning, utan snarare en kamp mot sig själv och klockan. Vad uttrycker detta, vad är meningen, finns det någon mening? Vid ett timrekordförsök tävlar man inte bara i nuet, mot klockan, utan också mot alla tidigare rekordhållare som finns med som virtuella och spöklika konkurrenter. I denna performance förkroppsligar och syntetiserar cyklisten dåtid, nutid och framtid: för att lyckas med uppgiften krävs full koncentration på att prestera och att vara i nuet; samtidigt utgör alla tidigare rekordförsök en historisk kontext och målet är en fixerad punkt i framtiden. Som ram kring denna performance kommer cyklistens hjärtpuls, hjärtljud och pedalkadens att styra ljud och musik genom sonifiering, vilket ger auditiv feedback av aktuell status och trend vid rekordförsöket till såväl cyklist som betraktare samt att ett interaktivt videokollage från tidigare historiska timrekordförsök projiceras. Efter performance-akten samtalade en panel att om att prestera på gränsen för sin fysiska förmåga, om kroppslig kunskap och erfarenhet, och vad det är som får idrottare och konstnärer, fa inom ”performing arts”, att underkasta sig enformig träning under lång tid samt frågor som handlar om att prestera på gränsen till sin förmåga under press när det verkligen gäller.