On the Identification and Prevention of Ergonomic Risk Factors, with Special Regard to Reported Occupational Injuries of the Musculo-skeletal System

Abstract

A checklist for the screening of ergonomic risks was designed, evaluated and applied at work place assessments. Training for measurements for the NIOSH lifting equation was described and the inter-observer reliability discussed. With a view to prevention and with an age perspective, 1 600 textual descriptions of slip trip and fall accidents were studied. Older people reported accidents of this kind more often than younger, but as regards contributing factors for the accidents there were no age differences in the studied material. Reports (n=195) on occupational musculo-skeletal injury (accidents and diseases) from men and women with different occupations were collected consecutively. The purpose was to investigate the effect on ergonomic conditions by Labour Inspectorate intervention at work places and to follow health and employment among occupationally injured. Fifteen Labour Inspectors volunteered to investigate half of the reports by work place visits within three months. The other half was kept for control. The inspectors were trained in ergonomics and also received complementary training in ergonomic work place assessment by means of the mentioned checklist. Eighteen months after the reports, all work places were visited by ergonomists to evaluate possible improvements in ergonomic conditions. Due to turnover and prolonged sick-leaves, evaluations were performed for only 92 of the injured. At 160 work places there were co-workers, who at the time of the injury report had performed similar tasks as the injured. Evaluations were performed also for these groups. As regards preventive measures, there were no differences between the injured in the study and control groups. The inspectors had delivered eleven inspection notices to the employers demanding improvements for the injured people and fourteen notices regarding the conditions of co-workers. For this latter group there was a significant association between delivered notices and improved ergonomic conditions. The cost benefit of the ergonomic improvements was investigated in case studies from four companies. Poor workplace ergonomics and related musculo-skeletal problems had been known previous to the injury reports. The ergonomic situation had caused repeated sick-leave periods, but only the report triggered the preventive measures. Expenses associated with the preventive measures were accounted for and financial effects estimated, based on interviews with representatives at the companies. When costs were compared to gains, the improvements appeared to be highly profitable. Three years after the time of the reports a postal questionnaire on health, psychological well-being and employment was distributed to the injured. The response rate was high. There was a significantly higher prevalence of musculo-skeletal and psychological symptoms in the study group, compared to data from other populations. Activities in daily life were more restricted in the study group. After three years 109 people were in active employment. The association between reduced physical work load and active employment, and both individual and work related characteristics was analysed. The odds for improved ergonomic conditions were increased where the employer had given an informative injury description in the injury report, probably indicating that an understanding of the mechanisms of injury is a prerequisite for effective prevention. Sick-leaves for more than six months during the year following the report had a significant negative association with active employment, whereas male sex and higher education than elementary school had a positive association. Identification of ergonomic risk factors seemed to have a positive influence on the process of prevention.

Syftet med studien var att undersöka hur förbättrad prevention kan uppnås beträffande belastningsskador och fall olyckor, samt att identifiera vilka individ- och arbetsknutna faktorer som har betydelse för uppkomst och prevention av sådana skador. Som underlag för de arbetsplatsbedömningar som utfördes i projektet utformades en checklista, Plan för identifiering av belastningsfaktorer som kan innebära skadlig inverkan, PLIBEL. De förberedande litteraturstudierna rörande samband mellan belastning i arbete och skador i rörelseorganen samt validitets- och reliabilitetstest av metoden beskrivs och diskuteras. Vidare beskrivs och diskuteras träning i datainsamling för kvantitativa beräkningar med NIOSH lyftekvation samt ett test av inter-bedömar reliabiliteten med denna metod. Ur ett vidgat ergonomiskt perspektiv, och med sikte på prevention, har beskrivningar från 1 600 arbetsskadenmälningar rörande fall olyckor studerats. Uppgifterna ordnades med hänsyn till påverkande faktorer, ålder, kön och yrke. Äldre arbetstagare rapporterade fall olyckor oftare än yngre personer, men beträffande orsakerna till olyckorna var det ingen skillnad mellan äldre och yngre i det studerade materialet. För att undersöka om arbetsplatsutredningar utförda av yrkesinspektörer medför en förbättrad prevention på arbetsplatser efter anmäld arbetsskada insamlades 195 konsekutiva arbetsskadeanmälningar av belastningskaraktär (55 arbetsolyckor och 140 arbetssjukdomar) från män och kvinnor i olika åldrar och sysselsatta inom olika yrken och branscher. Arbetsskadorna hade samtliga föranlett minst åtta dagars sjukskrivning. Könsfördelning, åldersfördelning samt fördelning över yrken och näringsgrenar överensstämde i stort med statistik uppgifter rörande belastningsskador för riket samma år, medan materialets fördelningen mellan olyckor och sjukdomar endast överensstämde regionalt, dvs. i förhållande till hela riket var sjukdomarna överrepresenterade. Femton ergonomiskt kunniga yrkesinspektörer engagerades för projektet och utbildades under två dagar i användandet av checklistan, varvid ergonomiska grundprinciper gicks igenom och tillsynsmetodik diskuterades för att nå ett enhetligt tillvägagångssätt. Sedan hälften av anmälningarna från distriktskontoren hade lagts till sidan som kontroll material ombads yrkesinspektörerna att inom några veckor besöka övriga arbetsskadeanmälda på deras arbetsplatser. Belastningssituationen skulle bedömas och förändringar anbefallas i ett inspektionsmeddelande såsom brukligt. Vid dessa besök skrevs tjugo inspektionsmeddelanden. Den arbetsskadeanmäldes arbetsförhållanden berördes i elva av dessa medan fjorton tog upp förhållandena för arbetskamrater med liknande arbetsuppgifter som den anmälde. Arton månader efter det att anmälningarna lämnats in besökte tre ergonomer samtliga arbetsplatser utan vetskap om huruvida de tillhörde kontrollgruppen eller inte. Information inhämtades om ergonomiska förhållanden vid anmälan och belastningsbedömning gjordes liksom en bedömning av eventuella genomförda förbättringar. På 172 arbetsplatser hade arbetskamrater vid anmälningstillfället utfört likadana arbetsuppgifter som den arbetsskadeanmälde. Bedömningar, enligt ovan, gjordes även på dessa arbetsplatser. Skillnader beträffande genomförda arbetsplatsförbättringar mellan yrkesinspektörs gruppen och kontroll gruppen prövades med x2-test, varvid en signifikans nivå på p<0.05 accepterades. En signifikant skillnad beträffande genomförda arbetsplatsförbättringar kunde observeras för arbetskamrater i de fall inspektionsmeddelande lämnats till arbetsgivarna. Däremot kunde ingen effekt av yrkesinspektörernas besök konstateras hos arbetsskadefallen. Den inverkan yrkesinspektörerna hade låg således inom primärpreventionen. För att bedöma kostnader och vinster i samband med arbetsplatsförbättringar genomfördes fyra fallstudier. Två ekonomistuderande kopplades till projektet och utförde intervjuer angående åtgärder vidtagna av arbetsgivare vid fyra företag. Intervjuer på arbetsplatserna visade att de dåliga ergonomiska förhållandena varit kända sedan länge och även förorsakat upprepade sjukskrivningar. Men det var först när arbetsskadan hade anmälts, som åtgärder vidtogs. Vid de fyra arbetsplatser, som ingick i denna begränsade studie, var de arbetsskadeanmälda kvar i arbete, men utförde inte längre samma arbete som vid anmälningstillfället. De hade fått skonsammare uppgifter. De förbättringar som arbetsgivaren vidtagit vid den ursprungliga arbetsplatsen kom således endast arbetskamrater till del. Uppgifterna om kostnader och intäkter i samband med de preventiva åtgärderna togs fram av företagets representanter via räkenskapsböcker och personalstatistik. Där ej dokumentation fanns tillgänglig gjordes skattningar. Genom analyser av sjukskrivning, överanställning, vikarier etc. kunde många dolda utgifter och vinster tydliggöras. Efter pay-back beräkningar av det insamlade materialet visade det sig att utgifterna för de ergonomiska förbättringarna mycket snart var betalda. Omfattningen av muskulo-skelettala besvär, psykiskt välmående och funktionsförmåga, tre år efter den anmälda belastningsskadan, följdes genom en brevenkät, som besvarade av 181 av de arbetsskadeanmälda (93% ). För att möjliggöra jämförelser baserades formuläret på frågor, som ingår i andra publicerade undersökningar. Respondenterna ombads även beskriva hur mycket de varit i arbete sedan skadeanmälan. Jämförelser mellan grupper prövades med x2-test, varvid en signifikans nivå på p<0.05 accepterades. Gruppen av arbetsskadeanmälda hade som helhet mer fysiska och psykiska besvär än jämförelsegrupper. Hälften av de intervjuade uppgav att de hade svårigheter med vardagliga aktiviteter och över hälften bedömde sina besvär som oförändrade eller värre jämfört med då arbetsskadan anmäldes. 109 personer uppgav att de var aktivt yrkesverksamma. De flesta av de 72 som ej arbetade hade ej arbetat alls under de tre år som förflutit. För att identifiera vilka individ- och arbetsknutna faktorer som har betydelse för en lyckad rehabilitering efter anmälda belastningsskador användes data från olika delar av projektet. Från arbetsskadeblanketterna hämtades persondata, diagnos vid anmälningstillfälle samt uppgifter om yrke och näringsgren. Även den bedömda kvalitén i blankettens beskrivning av orsaken till skadan ingick liksom uppgifter om belastningsreducering på arbetsplatsen och om sjukskrivning, som samlats in vid arbetsplatsbesöket 18 månader efter anmälningstillfället. Slutligen ingick också uppgifter om utbildning och yrkesverksamhet, vilka hämtades från tre års uppföljningen. Som två mått på lyckad rehabilitering användes 'reducerad belastning arton månader efter anmäld belastningsskada' samt 'yrkesverksamhet tre år efter anmälan'. Multipel logistisk regression utnyttjades för att analysera vilka oberoende faktorer som hade samband med de två effektmåtten. Den chans som respektive oberoende variabel betingade beräknades i form av ett OR värde och ett 95% konfidensintervall angavs för varje sådant estimat. En väsentligt förhöjd chans till reducerad arbetsbelastning förelåg vid en informativ beskrivning av arbetsskadans orsak, medan chansen till förbättrad ergonomi var liten vid arbetsolyckor. När det gällde yrkesverksamhet var kön, utbildning och sjukskrivningslängd inflytelserika faktorer. Män och personer med högre utbildning hade större chanser till yrkesverksamhet. Chansen att vara i arbete efter en sjukskrivningsperiod som överskridit sex månader, under året efter anmälan, var mycket liten. Studien visar att de besvär, som föranledde anmälan av belastningsskada, var mycket långvariga och det fanns indikationer på att sekundärpreventiva åtgärder kom alltför sent. Tidig prevention av belastningsskador torde därför vara viktig. Att identifiera och definiera problem samt att verbalisera dem på arbetsskadeanmälningar och i inspektionsmeddelanden förefaller att vara av högsta värde. Där en anlyserande process satts igång har samtidigt ett första steg mot problemlösningar tagits : resultat som är värda att ta fasta på när det gäller att förbättra preventionen av arbetsskador. Beträffande yrkesverksamhet var individuella faktorer som kön och utbildning inflytelserika, vilket är svårare att bemöta inom ramen för prevention. Det finns all anledning att pröva och fortsatt utveckla både enkla screening metoder för identifiering av ergonomiska risker och kvantitativa metoder för storleksbedömning av specifika variabler.