"Drivfjädrarna voro inte alltid desamma" - de svenska frivilligas motiv för att delta i det finska inbördeskriget 1918

Abstract

Sammanfattning och diskussion Under nästan alla tider och under en mängd omständigheter har svenska män, och i vissa fall kvinnor, tagit sig iväg för att kriga. De frivilliga i det finska inbördeskriget är på så sätt inte unika. Redan på vikingatiden så fanns det skandinaviska väringar i den bysantinske kejsarens livgarde, och svenskar har sedan dess deltagit i många andra staters krigsmakter ända fram tills idag. I Svenskar i krig 1914-1945 så resonerar Einar Lyth kring olika möjliga motiv för att ge sig iväg ut i krig som frivillig. Han frågar ”Var de äventyrare? Hänsynslösa fanatiker? Aningslösa idealister? Självuppoffrande pliktmänniskor? Socialt missanpassade? Levnadströtta?”.302 När man undersöker de svenska frivilliga i det finska inbördeskriget så skulle man vilja besvara Lyths fråga med att alla dessa typer som nämns verkar ha funnits med. Det går att hitta äventyrare och fanatiker, idealister och pliktmänniskor, missanpassade och levnadströtta, och ett flertal andra typer också. Hur sedan dessa personer formulerar sig och skapar berättelser kring sina, och andras, drivkrafter är en annan sak. Detta skapande har, som vi har sett, att göra med bland annat källornas karaktär, yttre påverkan och kollektiva identiteter. Svenskar med krigserfarenheter passar dock inte väl in i ett land som inte har befunnit sig i krig på över tvåhundra år, och som under en lång tid har förknippats med fred och neutralitet. Starka intressen har skapat och upprätthållit den stora berättelsen om en alliansfri och pragmatisk nation, och de berättelser som har stått i kontrast till den förhärskande bilden har, medvetet eller omedvetet, manövrerats ut. Det finns dock de som menar att bilden av Sveriges som ett neutralt land är ofullständig, och att det inte går att se krig endast som en statlig fråga. Detta stämmer, och är det så att det vi eftersträvar är en sann bild av verkligheten så måste också andra berättelser inkluderas, även om de är obekväma. I denna uppsats har jag studerat de svenska frivilliga i det finska inbördeskriget och deras motiv. Det teoretiska ramverket har baserats på begrepp som berättelser, historiebruk och kollektiva minnen, och det har gjort det möjligt att undersöka resonemangen kring drivkrafter utifrån ett flertal olika perspektiv. Det har varit tydligt att formuleringar och berättelser om motiv i hög grad förändras efter olika förutsättningar, och det har också visat sig i vilka fall som berättelser har en tendens att utvecklas och blomma ut som mest – ofta med hjälp av ett utförligt historiebruk. Över tusen frivilliga svenskar tog sig iväg till Finland för att delta i inbördeskriget på den vita sidan. En del åkte direkt på egen hand, medan andra anslöt under krigets gång. Många åkte efter att ha varit i kontakt med föreningen Finlands vänner, och de blev placerade i det som kom att kallas den svenska brigaden. Generellt sett så hade svenska officerare ofta viktiga positioner i den vita armén, och flera stycken ingick i den allra högsta ledningen. Under kriget så kom svenskarna oundvikligen i kontakt med krigets verklighet – det finska inbördeskriget har kallats för ett av de grymmaste krigen i Nordens historia. Givetvis blev svenskarna påverkade av denna verklighet, men de blev säkert också påverkade av ceremonier och tal, och av kontakterna med andra frivilliga. När de skulle formulera sig gällande sina motiv efter kriget så slog denna påverkan igenom på många ställen. De allra första källorna som berör drivkrafter har dock tillkommit innan kriget, och här utelämnar de flesta sina motiv för att vilja åka. En mängd spridda formuleringar förekommer, men framför allt så verkar det ha varit ekonomiska faktorer som har varit viktiga. Dessa källor får sägas representera den stora majoriteten av de svenska frivilliga. Det är det vanliga folket som oftast inte har speciellt mycket av militär bakgrund eller erfarenhet. Under, och framför allt, efter kriget så tillkommer sedan de andra källorna, och det är nu nödvändigt att ta med fler faktorer i beräkningen för att kunna förstå hur berättelserna kring drivkrafter utvecklades. Det är essentiellt att ta hänsyn till yttre påverkan, och det går inte heller att komma runt viktiga kollektiva identiteter – nationen, släkten och kanske framför allt den militära gemenskapen. Det är genom att ta hänsyn till dessa faktorer som vi kan förklara skillnader och likheter i resonemangen. Även språkets och berättelsernas funktion i de tryckta och otryckta källorna är en ofrånkomlig faktor. I framför allt de tryckta källorna så utvecklades det tidigt motivbilder kopplade till Fosterlandet. Det var för Sverige som man hade åkt till Finland, ofta för att försöka upprätthålla den svenska äran, vilket den sittande regeringen hade misslyckats med. Finland var en del av Sverige, och det förflutna kunde i enlighet med detta användas för att legitimera deltagandet i inbördeskriget. Ryssarna infogades på ett naturligt sätt i rollen som ”De andra”. Det var framför allt dessa som kampen stod emot, och det gällde egentligen inte bara ett inbördeskrig, utan det gällde svensk och västerländsk kultur, ja vissa kunde till och med att hävda att hela mänsklighetens intressen stod på spel. Samstämmigheten är rörande, och denna enighet kom att utgöra basen för det kollektiva minnet av motiven. Men det var ett bräckligt minne. Dels skapades det av en militär och kulturell elit, och det är tveksamt om ens alla frivilliga själva kunde känna igen sig, och dels förändrades Sverige och världen. Efter det andra världskriget var den mentala kartan omritad, och nationalism och krig stod inte längre högt i kurs. Dessutom hade svenska frivilliga också deltagit på Finlands sida mot Sovjetunionen under det senaste världskriget, och dessa insatser var lättare att infoga i det nya svenska kollektiva minnet (även att de i sin helhet var djupt problematiska). Den insats som kom att symbolisera den svenska frivilligheten i Finland under det andra världskriget var den där svenskar hjälpte ett underlägset grannland att försvara sig mot övervåld. Svenskarna var (i denna första insats) knappt inblandade i några strider, men det spelade ingen roll. Kanske var det till och med bättre så. Denna melodi passade på ett utmärkt sätt in den nya svenska freds- och neutralitetskören. För att åter anknyta till denna undersöknings inledning så är det alltså inte så konstigt att ett monument över de frivilliga i det finska inbördeskriget saknas. I historiebruk så är monument ett av de allra viktigaste verktygen för att beskriva ett historiskt skeende och för att göra det förflutna levande. Jay Winter, som har undersökt krigsmonument efter det första världskriget, ser dessa som både uttryck för det kollektiva minnet och som en plats för kanalisering av förlust.303 Avsaknaden av ett monument skulle följaktligen kunna ses som avsaknaden av ett kollektivt minne där de svenska frivilliga i det finska inbördeskriget ingår. Är det då inte lika bra som det är? Att den svenska frivilliginsatsen under det finska inbördeskriget är glömd? Jag tror att det finns åtminstone ett par olika poänger med att belysa det svenska deltagandet i Finland 1918 på ett vetenskapligt sätt. En har att göra med vårt ansvar att försöka beskriva det förflutna så som det faktiskt såg ut. Även om det finns en ambition att skapa ett samhälle byggt på t ex fred och neutralitet så bör detta inte göra att vi förtiger att det en gång har varit annorlunda. Krig är inte bara en statlig fråga, och Sveriges nittonhundratalshistoria är inte komplett utan krigsinsatserna. Det finns ingen anledning att lägga historien tillrätta, varken åt det ena eller andra hållet. Det är också viktigt att de skildringar och undersökningar som faktiskt finns är nyanserade och baserade på vetenskapliga principer. En annan poäng har att göra med formuleringar om motiv och skapandet av historiska berättelser. De frivilliga svenskarnas (och deras anhörigas) formuleringar och resonemang kring sina och andras drivkrafter kan visa på något mer allmängiltigt. De kan fungera som exempel på hur mångfacetterad frågan om motiv är. Allt som oftast vill man hitta en orsak, eller möjligtvis några stycken, till att människor, oftast unga män, väljer att åka iväg till ett krig. Den sporadiska litteratur som idag finns om de svenska frivilliga i det finska inbördeskriget är inte något undantag. Emellanåt ges det mer nyanserade bilder av drivkrafterna för deltagandet, men inte sällan hemfaller man åt ganska grova generaliseringar där i värsta fall en hel grupp på över tusen personer kan tillskrivas en viss mentalitet eller en viss motivation. Ett liknande aktuellt exempel är konflikterna i Mellanöstern. Varför reser unga svenskar med invandrarbakgrund till dessa grymma krigshärdar för att slåss för en totalitär islamisk ideologi? Ett, eller några få, motiv får ofta fungera som förklaringsmodell för hela kollektivets beslut och handlingar. På så sätt kanske man kan tillfredsställa en allmänhets smått desperata begär efter pusselbitar som passar in. Men människor är komplicerade, och verkligheten får alltid fler nyanser när man börjar undersöka den närmare. Det finns en mängd olika faktorer som kan påverka våra beslut, och det finns kanske framför allt en mängd olika faktorer som kan påverka våra formuleringar och berättelser om våra beslut och våra motiv.