dc.contributor.author | Jansson, Tobias | |
dc.date.accessioned | 2016-02-05T11:58:07Z | |
dc.date.available | 2016-02-05T11:58:07Z | |
dc.date.issued | 2016-02-05 | |
dc.identifier.uri | http://hdl.handle.net/2077/41796 | |
dc.description | The overall aim of the thesis was to examine how the Swedish media in the form of daily and
evening newspapers contribute to the description of organized begging as a phenomenon. Part
of the purpose was to examine the various ways in which the phenomenon of organized
begging was described and how it can be understood as a social problem for society. Another
part was to investigate the similarities and differences in the various forms concerning content
and which actors are given space. Finally, to explore and discuss which space social work got
in the presentation of organized begging. The study was based on self-understanding and a
comprehensive literature search because the field of knowledge regarding organized begging
was of high relevance to the analysis. The method was based on a primarily qualitative
research approach with quantitative elements with the aim to create categories that could be
compared within the material and at the same time analyze the material in depth. The study
material consisted of 51 pieces of texts from the metropolitan press restricted to the daily and
evening papers selected through a goal-oriented selection with two thinning’s. The texts
selected were articles in the form of opinion articles, columns, editorials and reports. The
material was then analyzed on the basis of an archaeological discourse analytical approach
and its central concepts: objects, enunciative modalities, concepts, and strategies. The
analysis examined how organized begging was described, which actors got the space to
express themselves, various arguments that were used and the agenda that was advanced. The
texts were first analyzed individually, then through a comparative analysis between the
identified forms and finally with a comprehensive analysis for the understanding of organized
begging as a whole. The result of the analysis was that the discourse of organized begging
mainly consists of four types of statements: the existence of organized begging, solutions,
politicization alternatively reformulations. Based on the forms content, it was possible to draw
three conclusions from the media's representation and discourse form. The first was that the
existence of organized begging was not decisive for the production of the phenomenon and
social problem. The mere possibility that it could exist was sufficient for it to be discussed
and dealt with, primarily by the political field. The second conclusion was that representatives
of social work and social services did not take or have any noticeable space in the discourse.
This meant that the institution which was formally responsible for the people in vulnerable
situations supplied a picture that other parts were responsible for the issue. The third and final
conclusion was that the people who organized begging related to get talked about instead of
with in the discourse. Despite the fact that these people were central to the discourse of
organized begging did they get limited space to express themselves and mostly became
receivers for the use of organized begging in the media. | sv |
dc.description.abstract | Det övergripande syftet med uppsatsen var att undersöka hur svensk media i form av dagsoch
kvällstidningar bidrar till framställningen av organiserat tiggeri som fenomen. En del av
syftet var att undersöka på vilka olika sätt som fenomenet organiserat tiggeri framställs och
hur det kan förstås som ett socialt problem för samhället. Ytterligare del var att undersöka
likheter och skillnader i de olika formerna gällande innehåll och vilka aktörer som fick
utrymme. Slutligen att undersöka och diskutera vilket utrymme det sociala arbetet fick i
framställningen av organiserat tiggeri. Studien byggde på egen förförståelse och en
omfattande litteratursökning eftersom kunskapsläget kring organiserat tiggeri var av hög
relevans för analysen. Metoden grundade sig i en främst kvalitativ forskningsstrategi med
kvantitativa inslag med syftet att skapa kategorier möjliga att jämföra inom materialet och
samtidigt djupgående analysera materialet. Studiens material bestod av 51 stycken texter från
storstadspress avgränsat till dags- och kvällstidningar som valts ut genom ett målstyrt urval
med två gallringar. Texterna som valdes ut var artiklar i form av debattinlägg, krönikor, ledare
och reportage. Materialet analyserades därefter utifrån en arkeologisk diskursanalytisk metod
och dess centrala begrepp: objekt, enunciativa modaliteter, koncept och strategier. Analysen
undersökte hur organiserat tiggeri beskrevs, vilka aktörer som fick utrymme att uttala sig,
olika argument som användes samt vilken agenda som fördes fram. Texterna analyserades
först enskilt, därefter genom en jämförande analys mellan de olika identifierade formerna och
slutligen med en sammanfattande analys för att förstå organiserat tiggeri som helhet.
Resultatet av analysen var att diskursen kring organiserat tiggeri huvudsakligen består av fyra
former av uttalanden: existensen av organiserat tiggeri, lösningar, politisering alternativt
omformuleringar. Utifrån formernas innehåll var det möjligt att dra tre stycken slutsatser av
medias framställning och diskursens utformning. Den första var att existensen av organiserat
tiggeri inte var avgörande för framställningen av det som fenomen och socialt problem.
Enbart möjligheten att det kan existera var tillräckligt för att det ska behöva diskuteras och
hanteras och då främst av det politiska fältet. Den andra slutsatsen var att företrädare för
socialt arbete och socialtjänsten inte tog eller fick märkbart utrymme i diskursen. Det innebar
att den institution som var formellt ansvarig för människor i utsatta situationer förmedlade en
bild av att ansvaret låg hos andra aktörer. Den tredje och sista slutsatsen var att de människor
som organiserat tiggeri relaterade till blev talade om istället för med i diskursen. Trots att
dessa människor var centrala för organiserat tiggeri fick de begränsat utrymme att uttala sig
och blev främst mottagare för framställningen av organiserat tiggeri i media. | sv |
dc.language.iso | swe | sv |
dc.subject | Tiggeri, arkeologisk diskursanalys, politisering, diskursiva formationer | sv |
dc.subject | Begging, archeological discourse analysis, politicization, discursive formations | sv |
dc.title | Organiserat tiggeri – en arkeologisk diskursanalys av organiserat tiggeri som fenomen i svenska dags- och kvällstidningar | sv |
dc.type | Text | |
dc.setspec.uppsok | SocialBehaviourLaw | |
dc.type.uppsok | H2 | |
dc.contributor.department | University of Gothenburg/Department of Social Work | eng |
dc.contributor.department | Göteborgs universitet/Institutionen för socialt arbete | swe |
dc.type.degree | Student essay | |