Hetero – ett hinder, bemötande av hbt-personer i vården

Abstract

Statens Folkhälsoinstituts folkhälsorapport visar att hälsoläget hos homo- bi- och transsexuella (hbt-personer) i samhället är sämre än hos övriga befolkningen. Framför allt är den psykiska hälsan sämre och inom hbt-gruppen är det framförallt transpersoner som mår dåligt. Syftet med vår litteraturstudie var att få en inblick i hur hbt-gruppen upplever vården och hur de upplever bemötandet, samt att få en uppfattning om var bristerna i bemötandet ligger och vad vi som blivande sjuksköterskor kan göra för att förbättra vården för dessa människor.Vi fann tio artiklar genom att söka i olika databaser; CINAHL, PubMed och Blackwell Synergy. Dessutom har vi genom manuell sökning och mailkontakt med författaren fått tillgång till en artikel med relevans för vår uppsats. Vi har arbetat utifrån en induktiv ansats och efter genomläsning av artiklarna fann vi att Erikssons lidandeteori och queerteorin hjälpte oss att tolka resultatet på ett konstruktivt sätt. Enligt lidandeteorin riskerar vi som vårdpersonal att bidra till ett vårdlidande för patienter i hbt-gruppen bara genom vårt bemötande. Med hjälp av queerteorins beskrivning av hur hbt-personer diskrimineras på grund av den inbyggda makthierarkin i heteronormen, samt den påtvingade identiteten baserad enbart på kön, ser vi ytterligare en dimension i hur vi kan tolka artiklarna. Resultatet som vi fick fram delade vi in i 2 kategorier, hinder och möjligheter, med underliggande teman. Brist på kunskap om hbt-personers specifika vårdbehov visade sig vara den största orsaken till att hbt-personers hälsa är sämre. En förutsättning för att vi som vårdpersonal skall kunna bemöta dessa personer på ett så bra sätt som möjligt är att samhället rör sig bort från ett heteronormativt synsätt. Det arbetet måste starta genom att aktivt diskutera samhällets värdegrund i grund- och gymnasieskolorna, samt genom att införliva ämnet sexologi i sjuksköterskeutbildningen.