Makarna Martinsons författarskap genom genus. En studie hur Harry Martinson och Moa Martinsons skildras i läroböcker 1966—2006

Abstract

Den litterära kanons vara eller icke vara var en het fråga i det senaste valet. Debatterna var många och åsikterna skilde sig åt. Kanonbegreppet används inom många olika genrer.1 Inom religion används ordet för skrifter som teologer eller andra auktoriteter ansett är gudomliga. Litteraturvetenskapen har lånat ordet ifrån religionsvetenskapen. I Anna Williams bok Stjärnor utan stjärnbilder har hon definierat kanon inom litteraturvetenskap som ”den relativt fast fixerade grupp av verk och författarskap som konstituerar den allmänt accepterade bilden av litteraturens historia.”2 I boken Mer än bara kvinnor och män. Feministiska perspektiv på genus har Kristin Järvstad skrivit artikeln ”Övergångskvinna eller föregångskvinna? Kvinnobilder i svensk litteratur från förra sekelskiftet.”3 Ett problem som tas upp i den artikeln är att i den traditionella litteraturhistorien läser man om de stora författarna och utan frågor accepteras dessa som vår litterära kanon. Många gånger utgår man ifrån att de är utvalda på grund av sin representativitet och kvalitet. De är våra klassiker och de kvinnliga författarna som är i klar minoritet faller ofta i glömska. Ett exempel som stödjer det resonemanget är debatten som har pågått i offentligheten hösten 2006 om den litterära kanon. I debatten har aldrig frågan diskuterades hur vår litterära kanon har kommit till eller varför så få kvinnliga författare är representerade. Debatten började med Folkpartiets förslag att svenskämnet skulle få en utvidgning i skolan och att läroplanen skulle kompletteras med en litteraturlista med svenska och utländska författare som har en särskild betydelse. En Temoundersökning4 gjordes och 2351 personer svarade, av dessa svarade 1070 ungdomar på Lunastorm, 257 lärare i grund-och gymnasieskolan och resterande 1024 svarade men det redovisas inte var. Den redovisade enkäten visade att sex av tio vill ha en litterär kanon i skolan. Mest positiva var kvinnor, äldre och lågutbildade. Frågan som Temo ställde var följande: I debatten har vissa hävdat att mer läsning av litteratur och en gemensam litteraturlista i skolan skulle göra att eleverna blir bättre på svenska och får bättre kunskap om det svenska kulturarvet. Andra har hävdat att en gemensam lista inte behövs utan snarare kan tolkas som en ovilja att acceptera att Sverige är en mångkulturell nation. I debatten har en gemensam litteraturlista kallats litterär kanon. Vad tycker du? Är du för eller emot att man inför en gemensam litteraturlista i skolan?5 Debatten rasade vidare och i Dagens Nyheter var debatten som hetast. Hårdast kritik mot förslaget hade litteraturvetaren Stefan Jonsson, som hävdade att det redan finns en existerande kanon men att använda den svenska litteraturen i integrationens tjänst är fel6. Enligt Folkpartiets Cecilia Wikström är målet att lära ut det svenska språket, värderingar och sociala koder. Det är, menar Stefan Jonsson, att förmedla en falsk och inskränkt bild utav vad som är svenskt. Att tillverka en statlig överkanon hjälper inte till att rädda svenskämnet, litteraturintresset eller integrationen utan det kan tvärtom leda till ökad intolerans och rasism genom att man drar en linje mellan svenskar och de andra. Ebba Witt-Brattström påpekade i sin artikel att Sverige är nog det enda landet i världen som inte har i uppdrag att undervisa i den egna klassiska litteraturen och det är naivt att tro att skönlitteraturens uppgift är att dokumentera erfarenheter. Enligt Ebba Witt-Brattström ska en skolkanon tas fram med tanke på etnicitet, kön och sexuella läggningar. ....

1.1 Syfte och frågeställning Med inledande problematik har jag valt att undersöka hur ett manligt och kvinnligt författarskap har skildrats och representerats i svenska gymnasieläroböcker från 1966 – 2006. Som representant för ett manligt författarskap har jag valt Harry Martinson och som kvinnlig representant har jag valt Moa Martinson. Moa Martinson och Harry Martinson var ett författarpar som var gifta under perioden 1929-1939. Det finns mycket som förenar dessa två författare. De författardebuterade med endast 4 års mellanrum, båda två skildrade hur hårt livet kan vara och både Moa Martinson och Harry Martinsons författarskap sorteras in under genren arbetarförfattare. Men en sak skiljer dem åt, den ena är man och den andra är kvinna. Eftersom det finns mycket som förenar dessa författare har jag valt att de får representera hur ett manligt och kvinnligt författarskap skildras och representeras i våra läroböcker. Min frågeställning är följande: • I vilka läroböcker omnämns Harry Martinson och Moa Martinson samt på hur många sidor? • Vilket förhållningssätt har författaren i sin skildring av Harry Martinson samt Moa Martinson? • Hur är fördelningen mellan manliga och kvinnliga läroboksförfattare?