”IL EST BIEN” ET ”JE SUIS BIEN” - BIEN DIFFERENTS. Sur les valeurs de bien employé comme adjectif attribut.

Abstract

Denna uppsats handlar om användningen av ordet bien som adjektiv, och de därmed förknippade tvetydiga betydelser som ordet kan ha. Frågan vi ställer oss är om det finns ett samband mellan det personliga pronomenet och betydelsen av ordet bien använt som predikatsfyllnad. Som utgångspunkt för studien använder vi Pierre Péroz (1992) teorier med begreppen ”déontique” (= påbjudande) och ”bien-être” (=välbefinnande). Vår hypotes är att när bien används tillsammans med ett pronomen i första person har det betydelsen av välbefinnande, och när bien används tillsammans med ett pronomen i tredje person har det betydelsen av moralisk kvalitet hos personen som åsyftas. Syftet med studien är att verifiera hypotesen, vilket görs genom en korpusundersökning. För detta ändamål har vi använt fyra korpusar innehållande olika slags texter: litterära, journalistiska och transkriptioner av talad franska i spontana samtal. Resultatet av studien visar att det finns ett tydligt samband mellan betydelsen av bien som adjektiv och dess användning i kombination med ett pronomen i första respektive tredje person.