Skolfrånvaro i ”en skola för alla” Vägar tillbaka mot framtiden En kvalitativ undersökning av skolfrånvaro ur ett specialpedagogiskt perspektiv

Abstract

Abstract Syfte: Syftet är att undersöka pedagogers uppfattningar om elevers skolfrånvaro i grundskolans senare år. Frågeställningar: ���� Vilka orsaker finns det till skolfrånvaro? ���� Hur bedrivs ett främjande, förebyggande och åtgärdande arbete för att förhindra skolfrånvaro? ���� Vilka möjligheter och svårigheter finns i samverkansarbetet? ���� Vilka förändringsfaktorer är viktiga för att upprätthålla skolnärvaro? Teori: Den teoretiska utgångspunkten i studien är systemteori. Teorin bygger på ett synsätt där förståelsen av problem och svårigheter kräver ett flerdimensionellt perspektiv (Öquist, 2008, s.9). Detta stämmer väl överens med problematiken som gäller skolfrånvaro där det ofta är många orsaker till frånvaro (Skolverket, 2010:341, s.26). Även det salutogena perspektivet är centralt i examensarbetet. En känsla av sammanhang / KASAM (Antonovsky, 1991/2005) samt ett ökat fokus på hälsa och det friska gör att det är lättare att klara av motgångar. Metod: Studien har en hermeneutisk forskningsansats och en kvalitativ intervjuform. Urvalet var tre specialpedagoger och två speciallärare på ett antal skolor från en medelstor stad. Resultat: Studien visar att respondenterna är förtrogna med skolfrånvaro och att orsakerna är komplexa och vanligtvis beror på flera saker. Det är viktigt med ett främjande och förebyggande arbete och studien uppmärksammar att det finns skillnader på hur skolorna hanterar skolfrånvaroproblematiken. Några respondenter utgår från en tydlig handlingsplan vid skolfrånvaro. Andra försöker anpassa åtgärderna till de svårigheter som uppstår. Forskning (Skolverket, 2010:341) visar att goda relationer, fungerande frånvarorapportering och tidiga insatser är avgörande. Detta visar också studien. Respondenterna är överens om att samverkan är avgörande, men att detta hanteras olika bra. Flera av respondenterna efterlyser emellertid ett tätare samarbete mellan skolors olika specialpedagoger. Respondenterna ser mötesformen EHM (elevhälsomöten) som effektivt och positivt. Även tidiga insatser och samarbete med vårdnadshavare ses som framgångsfaktorer. Respondenterna visar dessutom på flera lyckade åtgärder i kommunen för att främja närvaro, såsom exempelvis flexteam på varje skola.