”Se mig – Trösta mig”. Tröst i samband med obotlig cancersjukdom – en kvalitativ studie.

Abstract

Syfte : Att få ökad kunskap om vad personer med obotlig cancersjukdom funnit tröstande under sjukdomstiden. Design: Deskriptiv, tvärsnittssanalys. Plats för undersökning : Hospice i västra Sverige. Deltagare: 10 gäster boende på hospice varav 8 var kvinnor. Åldern var mellan 30 och 90 år. Metod: Data insamlades genom semistrukturerade intervjuer och analyserades genom konstant komparativ analysmetod. Nyckelord: Tröst, cancersjukdom. Resultat: Ur insamlad data utkristalliserades fyra kategorier: förbindelse, egenkontroll, bekräftan samt acceptans. Studiens kärnvariabel utvecklades och gestaltas av ”att bli sedd”. Att bli sedd, och därmed tröstad, bygger på erfarenhet av en känsla av förbindelse, egen kontroll, bekräftan och acceptans. Att bli tröstad är en del av processen mot ökat välbefinnande. När patienten upplevde sig sedd och förstådd av en annan människa i sitt lidande fylldes hon av lättnad. Diskussion: Resultatet visar på att det finns en mening för sjuksköterskan att lyfta frågan om tröst hos patienten, vad tröst är just för honom eller henne. Fysisk beröring har inte sådan stor betydelse utan snarare mental närvaro. Lyssnandet var av störst betydelse för att bli sedd och det är vad sjuksköterskan förmedlar som är bärande i relationen mellan sjuksköterskan och patienten. Sjuksköterskan bör visa att tid och intresse finns. Den sjuksköterska som blir berörd av sina patienter och vågar stanna kvar vid svåra situationer utvecklar ett förhållningssätt som präglas av närvaro, förståelse och engagemang. Det krävs kreativitet, kunskap men framförallt mod av vårdaren för att se patientens behov av tröst. Kreativitet och kunskap för att finna var patienten befinner sig och mod för att våga befinna sig där patienten är. Resultatet visar på att vårdaren, utan att ha en långvarig etablerad relation, kan inge tröst till patienten.