| dc.description.abstract | Detta är en kvalitativ undersökning av begreppet heteronormativitet utifrån livsvärldsintervjuer med kvinnor som omdefinierat sin sexuella läggning. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur heteronormativitet tar sig uttryck, hur identitetsskapandet samverkar med normer, förebilder och stereotyper, samt hur olika sexualiteter kan utgöra ett hot mot heteronormen. Studien baseras på fem intervjuer med kvinnor som tidigare levt som heterosexuella men som nu identifierar sig som homo- eller bisexuella. Det insamlade materialet har analyserats i fem teman; att vara sig själv, förebilder?, normalitet, hot mot heteronormen? samt diskriminering och fördomar?. Den insamlade empirin har analyserats utifrån ett queerteoretiskt perspektiv samt med hjälp av annan relevant forskning om homo- och bisexualitet.
Resultatet av studien är en bild av heteronormativitet som en stark norm som kan vara svår att utmana men som trots allt är föränderlig. Det visade sig att många kvinnor har försökt leva som heterosexuella av olika anledningar, exempelvis för att passa in i den rådande normen, men att det är först när man kommit ut som man känner att man kan vara den man menar att man egentligen är. Vidare framkom det att man upplever att det finns en brist på positiva förebilder och att den bild man har av homosexuella är negativ, vilket försvårar identitetsskapandet. Kvinnorna i undersökningen berättade även om de förväntningar som de upplevt funnits på dem som heterosexuella, men som förändrats efter att de kommit ut som homo- eller bisexuella. Man definierar heterosexualitet som det normala, bisexualitet som något konstigt medan homosexualitet ses som onormalt. Det visar sig dock att bisexualitet kanske är den största normbrytaren av alla. Slutligen framkommer det att diskriminering och fördomar är vanligt förekommande, om än ofta av subtil karaktär. | eng |
