En kvalitativ studie om: Moderskap, trygghet och stöd – alla är vi lika

Abstract

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka moderskapet i Serbien. De frågeställningar jag utgått från har varit:

1. Vilken uppfattning har mödrarna om sitt föräldraskap? 2. Upplever mödrarna att de tillgodoser barnets grundläggande trygghetsbehov. Om så är fallet på vilket sätt? 3. Vilket stödbehov upplever mödrarna att de har?

Uppsatsen är en kvalitativ studie där sju mammor intervjuades. Undersökningen utfördes i Serbien med mammor som har barn i ettårsåldern. Det insamlade materialet användes som grund för uppsatsen. Genom att använda mig av en kvalitativ metod kunde en djupare förståelse av mödrarnas upplevelser av moderskapet fås.

Det som framkom var att mammorna i liten utsträckning ansåg sig ha förväntningar på föräldraskapet men genom undersökningen framgick det att de hade förväntningar både på sig och på sitt barn. Mammorna upplevde att det viktigaste som hänt i deras liv är just att ha fått barn.

Genom att vara lyhörda för sina egna och sitt barns signaler har mödrarna kunnat känna sig trygga i sitt föräldraskap och det har trätt fram en bild av barn som får sina behov tillgodosedda. Grundläggande trygghet är, i detta fall, ett kärleksfullt hem där man kan lita på varandra och där man kan hitta en fristad.

Mammornas stödbehov härleder mest till den egna familjen. Maken, den egna mamman och svärmor är de viktigaste människorna i nätverket. Inte minst för barnet. Även om mammorna i stor utsträckning känner sig nöjda med det stöd de har fått i och med att de blivit föräldrar saknar de möjligheten att umgås med andra mammor på t ex öppna förskolan.