En fallstudie om att minska trafikflödet på väg 155 med hjälp av kollektivtrafik

Abstract

Väg 155 utgör den enda vägen till och från färjeläget vid Lilla Varholmen, en plats man måste passera om man vill ta sig till Öckerö. Under flera års tid har vägen utsatts för ökade trafikstockningar som byggs upp under morgon- och kväll, vilket påverkar invånarna i Öckerö kommun. En stor del invånarna pendlar mellan kommunen och Göteborg stad för att ta sig till sin arbetsplats eller studieort. I dagsläget har trafikproblemet på väg 155 kommit att förhindra ett utvecklingsprojekt i Öckerö kommun; byggnationen av Öckerö kommuncentrum som inkluderar bl.a. bostads-, och hyresrätter, hotell, båk, vårdcentral, mataffärer, med mera. Trafikverket har varnat för en ökning av trafikflödet på väg 155 som anses vara ohållbar, en ökning man förutser beror på två saker; tillförseln av nya invånare som en följd av de nya bostäderna och en ökad kommersiell aktivitet. Den här uppsatsen syftar till att undersöka hur ett utökat kollektivtrafikresande kan påverka väg 155 och dämpa en eventuell ökning av trafikflödet. Uppsatsen ämnar undersöka vilka svårigheter och möjligheter som finns med ett arbete för att främja kollektivtrafiken. För att besvara dessa frågor inkluderar uppsatsen en nulägesanalys av situationen på väg 155 som speglar busstrafiken till Lilla Varholmen, färjetrafiken till Björkö och Hönö samt befolkningsutvecklingen inom kommunen. Vidare inkluderas den dialog som förts tillsammans med intressenterna inblandade i projektet Öckerö kommuncentrum; exploatören Tornstaden, Västra Götalandsregionen, ordförande i Öckerös kommunstyrelse, och en samhällsplanerare från Trafikverket. Fortsättningsvis undersöks vilken genomslagskraft åtgärder som infrastruktursatsningar, beteendeförändringar och informationsspridning kan få på en högt trafikerad väg. Författarna har funnit i nulägesanalysen att införandet av dubbeldäckare bidrog till en positiv ökning av det kollektiva resandet. Dock har åtgärdseffekten börjat avta. Mängden personbilar och personbilsekvivalenter på färjorna har börjat öka igen och om inga åtgärder vidtas ser vi inga skäl till att situationen kommer förändras. Författarna har också funnit att två etablerade åtgärder, infrastruktursatsningar och kapacitetsökning i fordonsflottan, för att öka kollektivtrafikens attraktivitet har blockerats. Möjliga åtgärder som Öckerö kommun har att arbeta med är kvalitativa förbättringar, informationsspridning och marknadsföring. Effekterna från dessa åtgärder på en ökad kollektivtrafik bedömer vi vara otillräckliga för att kunna motverka en ökning av trafikflödet på väg 155. 4 Till sist identifierar författarna två långsiktiga tillvägagångssätt för att hantera trafikflödesökningen. Det första är att arbeta med att öka det kollektiva åkandet alternativt upprätta en broförbindelse. Att utöka färjetrafiken är ett alternativ som skulle dämpa trafikflödesökningen temporärt men leder till en uppskjutning av problemet som förr eller senare behöver behandlas. Författarna rekommenderar kommunen att arbeta med kvalitativa förbättringsåtgärder såsom en upprustning av hållplatser, informationsspridning och marknadsföring med fokus på kollektivtrafikens samhällsnytta. Åtgärderna förväntas få genomslag på lång sikt men effekterna kommer vara mindre än vid infrastruktursatsning eller kapacitetssökning av fordonsflottan; någonting som är viktigt att ta ställning till med tanke på tidsramen för Öckerö kommuncentrumprojektet. Vidare rekommenderar vi att se på alternativa lösningar exempelvis ser vi det värdefullt att undersöka effekterna som de planerade kontorshotellen kan få på arbetspendlare. Att se över tekniska lösningar är också av relevans. Ett sista alternativ är att söka finansiellt stöd för att återuppta några av de projekt som redan slopats exempelvis broförbindelse eller ett utbyggande av ett extra busskörfält.