Närstående – vänner eller fiender, deltagare eller åskådare? Litteraturstudie över relationen mellan sjuksköterskor och närstående

Abstract

Under 1900-talet har patienten varit i fokus i omvårdnaden. Med de senaste årens nedskärningar inom vården med allt kortare vårdtider som följd, vårdas gamla och sjuka alltmer i hemmet och på boenden. Detta leder till att närstående får ett allt större ansvar för den sjukes omvårdnad, och sjuksköterskan kommer därmed behöva interagera alltmer med närstående. För att interaktionen ska fungera så bra som möjligt är det viktigt att sjuksköterskan har en positiv attityd och en god relation till närstående. Det teoretiska perspektivet i föreliggande fördjupningsarbete var familjefokuserad omvårdnad, som omfattar både friska och sjuka personer i familjen. Tonvikten läggs på familjens föreställningar om aktuella hälsoproblem, men även sjuksköterskans föreställningar är av betydelse i interaktionen mellan henne/honom och närstående. Syftet med arbetet var att få en fördjupad kunskap om relationen mellan sjuksköterskan och närstående samt klargöra hur sjuksköterskors föreställningar och attityder påverkar relationen. Arbetet är en litteraturstudie baserad på 14 vetenskapliga artiklar, främst från intensivvård och sjukhemskontext, vilka analyserats induktivt. Tre kategorier med betydelse för skapandet av en förtroendefull relation mellan sjuksköterskor och närstående framträdde under analysen: Föreställningar och attityder, kommunikation samt verktyg. Både hindrande och främjande föreställningar och attityder hos sjuksköterskor gentemot närstående belystes. Vikten av god och tydlig kommunikation för relationens utveckling framträdde tydligt. Verktyg som kan underlätta sjuksköterskans relation och interaktion med närstående samt stötta henne i detta framträdde, såsom utbildning, träning samt stöd och riktlinjer från ledning och organisation. Familjefokuserad omvårdnad bör implementeras i Sveriges sjuksköterskeutbildningar för att ge sjuksköterskan handlingsberedskap att möta närstående i deras individuella situationer på ett adekvat och stödjande sätt.