Hur värderas humankapitalet av externa bedömare?

Abstract

Bakgrund och problem: Sverige har utvecklats via ett industrisamhälle till att mer och mer bli ett tjänstesamhälle. Denna utveckling av tjänsteindustrin har lett till att personalens kompetens värdesätts allt högre.1 En typ av tjänsteföretag är kunskapsföretag. Ett kunskapsföretags ”tillgångar” består till stora delar av personalens kompetens. I redovisningen tas traditionellt sett materiella tillgångar upp efter brukliga modeller, och immateriella tillgångar, dit humankapitalet räknas, har traditionellt sett inte tagits upp. Detta försvårar när man skall göra en korrekt företagsvärdering vid förvärv eller kreditgivning. Bedömningen av humankapitalet är subjektiv och därför svår att jämföra företag emellan. Samtidigt kan tillgången på humankapital vara direkt avgörande för företagets existens. Syfte: Uppsatsens syfte är att undersöka hur kreditgivare värderar humankapital vid företagsvärdering i en kreditbedömningsprocess eller vid en rådgivning inför försäljning eller förvärv. Avgränsningar: Uppsatsen kommer endast att ta upp värdering av kunskapsföretag. Arbetet kommer vidare att begränsa sig till hur kreditgivare värderar ett företag vid en kreditbedömningsprocess eller vid en rådgivning inför försäljning respektive förvärv. Metod: Genom att göra intervjuer har vi använt oss av en kvalitativ metod. Därefter har den erhållna empirin analyserats med utgångspunkt av den teoretiska referensram vi valt. Resultat och slutsats: Vi anser att kreditgivare och konsulter i rollen som externa företagsvärderare tar hänsyn till humankapitalet vid värdering av kunskapsföretag men med några förbehåll. De tar hänsyn till humankapitalet, men de gör det på olika sätt, omfattning och under olika förutsättningar. På frågan hur kreditgivare och konsulter i rollen som extern företagsvärderare tar hänsyn till humankapitalet har vi kommit fram till att detta görs på många olika sätt men gemensamt är att varje bedömning sker utefter det enskilda fallets förutsättningar. Saker som erfarenhet från branschen, att kredittagaren är känd, personer i företagsledningen etc. spelar stor roll och bedöms från fall till fall. Förslag på framtida forskning: Det skulle vara intressant att ta reda på om det är någon skillnad mellan kreditgivning i stora städer kontra kreditgivning i små städer. Ett annat intressant ämne att titta på skulle vara vad det har för betydelse för samhället om kunskapsföretag blir bättre på att visa och mäta sitt humankapital, samtidigt som kreditgivare blir bättre på att hantera humankapitalet.