Och aldrig mötas de tu…Om föräldrars möten med skolan

Abstract

Detta uppsatsarbete har syftat till att undersöka hur familjers möten med skolan sett ut och familjernas upplevelser av dessa möten. Mötena har utspelat sig under barnens grundskoleperiod år 1-9. De har delgivit sina minnesbilder av inte bara ett möte, utan av långa serier möten, som sträcker sig över tid och som tillsammans bildar en process. För att få en uppfattning om detta skeende har jag följt följande teman och frågeställningar under arbetets gång:

• Vem tar initiativet till mötet skola – familj? • Vad avhandlas på dessa möten – innehållsmässigt? • Hur uppfattar familjen skolans agerande och sitt eget deltagande? • Vad i resulterar mötena? • Hur sker problemlösningen och hur ser åtgärderna ut? • Vilka konsekvenser får problemlösningarna för elevens skolgång?

Familjerna som ingår i studien har eller har haft sina barn placerade på en resursenhet, en extern enhet utanför den ordinarie grundskolan. Jag har tittat på de möten och den process som lett fram till denna exkludering av barn ur den vanliga grundskolan. Genom ett aktörsperspektiv har jag följt detta skådespel och aktörerna har varit å ena sidan lärare/skola och å andra sidan föräldrar. Vilka bilder vi har av varandra innan, under och efter mötet har visat sig ha stor betydelse för utfallet av mötena, i de förslag till lösningar som läggs fram. Även maktperspektivet har haft stor inverkan på hur processen utvecklat sig. Skolplikt råder och föräldrar har skyldighet att skicka sina barn till skolan. När så skolan definierar, upplever att eleven har ett problem och tillskriver eleven detta problem, i skolsituationen och kallar föräldrarna till möte med anledning av detta, påverkas också föräldrarnas syn på sig själva och de föreställningar de har om skolans bild av dem. Föräldrarna kommer till skolan och intar vad Goffman, E., menar med en ogynnsam position. Skolan och föräldrarna möts inte på lika villkor, det är vissa ”skevheter” i relationen mellan dessa båda. Ansvaret för problemet, men även ansvaret för lösningarna bollas mellan skola och familj och ingen vill hålla i denna ”heta potatis”. Skolan anser att problemen ligger hos elev och föräldrar, medan föräldrarna anser att det är ett skolproblem. Aktörerna når inte fram till varandra i en problemdefinition. Detta kan man antingen se som ett mellanrum mellan aktörerna eller som att aktörerna går förbi varandra i lösningsförsöken. Lösningen har i samtliga fall blivit densamma oavsett varför eleven haft bekymmer eller hur eleven visat sina svårigheter – exit ur skolan.