Kategorilitteratur. Nyttig eller eskapistisk?

Abstract

Syfte Att läsningen av skönlitteratur kan ha en positiv effekt på en individs språkliga kompetens och dessutom kan utveckla dennes bildning är nog en allmänt omfattad hållning. Flera uppmärksammade undersökningar och satsningar inom utbildningsväsendet kan sägas styrka ett sådant antagande. Alltsedan början av 1900-talet har skönlitteraturen haft en självklar plats inom det svenska utbildningsväsendet, vilket kan sägas vittna om litteraturens presumerat berikande verkan. Dock har inte all litteratur som förekommit på marknaden ingått i den kanon som ansetts vara önskvärd inom skolans väggar. Framförallt är det den så kallade triviallitteraturen som mötts av ett hårdnackat motstånd. Under den första delen av 1900-talet valde man den enkla taktiken att helt enkelt inte låtsas om att triviallitteraturen alls existerade. Således finns det inga spår av den typen av litteratur i något läromedel från den tiden. Först under 1950-talet uppmärksammades triviallitteraturen, men då som ett stort problem och hot mot den goda bildningens litteratur.1 Triviallitteraturens belackare har genom historien varit mångtaliga. Framför allt har man oroat sig för den tänkta negativa påverkan dylik litteratur skulle kunna ha på sina läsare och främst då på de unga läsarna. Benämningarna har växlat mellan allt från ’smutslitteratur’ till ’skräplitteratur’. Vad som tidigare främst var ett moraliskt avståndstagande har idag mer blivit ett estetiskt. Framförallt är det de så kallade kategoriböckerna, kortare verk av kategorisk karaktär utgivna i serier av kioskpockettyp, som fått utstå den hårdaste kritiken. Denna enkla typ av triviallitteratur har i stort sett enhälligt utmålats som konstnärligt och moraliskt undermålig, enbart producerad för snöd vinnings skull. Enligt vissa kritiker kunde triviallitteraturen tjäna som ett slags opium för folket. Genom att appellera till ’låga’ skikt hos sina läsare konstituerade den populära litteraturen en flykt från den verkliga världen till en värld där läsaren kunde spela hjälterollen och således få kompensation för sitt annars så trista liv. 2 Vad kritikerna ofta förbisett är emellertid alla de människors upplevelser som faktiskt konsumerar och uppenbarligen uppskattar den här typen av litteratur.