Samarbete kring särskilt stöd i förskolan. Tre föräldrars erfarenheter.

Abstract

Syfte: Syftet med studien var att beskriva föräldrars erfarenhet av samarbetet kring det särskilda stöd som ges i förskolan till barn med diagnos autism.

Teori: Studien utgår från ett utvecklingsekologiskt perspektiv som fokuserar barnets relation med omgivningen. De specialpedagogiska perspektiven är också centrala för studien och genom det kommunikativa relationsinriktade perspektivet (KoRP) kan samband mellan olika samhälleliga institutioner, sociala verksamheter och individens behov studeras.

Metod: Denna kvalitativa studie är inspirerad av en hermeneutisk forskningsansats. Datainsamlingen har skett genom tre halvstrukturerade intervjuer med föräldrar till barn med diagnos autism och en intervjuguide har använts. Föräldrarnas erfarenheter har därefter tolkats utifrån de transkriberade texterna.

Resultat: Resultatet visade att då det fanns en uppbyggd organisation och ett samarbete på olika nivåer kunde det skapas goda förutsättningar för barnets utveckling och lärande samt att föräldrarnas stress minskade. Samarbetet skedde på olika nivåer och var beroende av de ramar och förutsättningar som fanns för att kunna organisera stödet. Förskolans kunskap kring både funktionsnedsättningen och samarbetet i sig var centralt. Det var viktigt att det fanns rutiner kring både den vardagliga kontakten och de mer formella samtalen. Det framkom också att organisatoriska frågor kring antal barn och personaltäthet var viktiga aspekter. Föräldrarna var positiva till enskilda pedagogers engagemang men kunde efterfråga större kunskap kring de svåra samtalen.