| dc.description.abstract | Syftet: Studiens syfte är att få syn på hur några elever i grundsärskolan, ålder 9-16 år, inriktning grundsär och träning, beskriver och tänker om sin lärprocess utifrån formativ bedömning. Studien belyser elevernas vardagliga skoldag och på vilket sätt de framställer sina möjligheter och erfarenheter till lärande.
Teori: Studiens ram är den formativa bedömningen så som den beskrivs av Leahy, Lyon, Thomson och Wiliam (Wiliam, 2014). Utgångspunkten har varit att den formativa bedömningen kan ses som ett arbetssätt och förhållningssätt för att utveckla lärandet genom att elever fördjupar sin förståelse, förbättrar sitt lärande och ökar sina kunskaper (Cizek, 2010). Vår undersökning riktar sig mot teori om metakognition utifrån läroplanens mål om ett livslångt lärande. Synen på lärande utgår från det sociokulturella perspektivet. Den vetenskapsteoretiska ramen har en kvalitativ ansats, inspirerad av fenomenografi.
Metod: För insamlingen av datan valdes den halvstrukturerade intervjun. Frågorna utgick från en intervjuguide med olika teman som baserades på tankarna i den formativa bedömningen. Vårt urval är elever från grundsärskolor med viss geografisk spridning. Urvalsmodellen är ett så kallat icke-sannolikhetsurval. Resultatet analyserades i olika steg och presenteras utifrån kategorier med underrubriker.
Resultat: Kunskap beskriver eleverna med att man kan eller vet något och det är något som finns i huvudet. Kunskap kan ha olika funktioner såsom intressant, meningsfull eller något man bör kunna. Lärandet är en abstrakt process i vilken man använder olika strategier för att inhämta kunskaper. I lärandet har läraren en stor betydelse för eleverna. Det är läraren som vet vad som ska läras in, hur detta ska göras och läraren kan också bedöma när eleven kan någonting. Eleverna beskriver att ha roligt och uppleva sig som duktig är två starka drivkrafter i lärandet. Att veta hur man lära sig anser eleverna är ett viktigt kunnande för det livslånga lärandet.
D | sv |
