Lärares förståelse och praktiskt genomförande av extra anpassningar i en gymnasieskola.

Abstract

Alla elever ska enligt skollagen (SFS 2010:800) få det stöd de behöver i sitt lärande, för att utifrån sina egna förutsättningar komma så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling. Den 1 juli 2014 trädde en lagändring gällande extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram i kraft. Problemområdet tar sin utgångspunkt i denna lagändring och syftet är att undersöka lärarnas förståelse av begreppet extra anpassningar och hur de ser på sina förutsättningar och möjligheter att arbeta efter skollagens formuleringar.

Genom semistrukturerade intervjuer med sju lärare på en västsvensk gymnasieskola och med teoretisk utgångspunkt i praktikteori samt de specialpedagogiska perspektiven ska syftet besvaras genom studiens frågeställningar:

* Vilka uppfattningar om begreppet extra anpassningar har lärare på skolan? * Hur ser skolans lärare på organisationen av extra anpassningar? * Hur ser skolans lärare på sina förutsättningar att arbeta med extra anpassningar?

Resultatet visar att lärarna är positivt inställda till införandet av extra anpassningar i styrdokumenten och att deras förståelse av begreppet extra anpassningar stämmer väl överens med formuleringarna i styrdokumenten. Det finns en uttalad vilja och önskan från lärarna att elever med stödbehov ska få extra anpassningar och det stöd de behöver, men mellan lärarnas förståelse och deras praktik råder emellertid viss diskrepans. Den stora arbetsbelastningen med många undervisningstimmar, stora klasser samt elever på många olika kunskapsnivåer med varierande stödbehov gör uppgiften svår för lärarna, som anser att tiden för detta arbete saknas. Lärarna uppfattar inte extra anpassningar och stöd som ett prioriterat utvecklings-område av skolledningen och det saknas rutiner, samtalsforum och kompetensutveckling inom området.