Normalitet och människosyn. En diskursanalys av hur behovet av särskilt stöd framskrivs i styrdokument från 1842-2011

Abstract

Abstract Examensarbete: 15 hp Kurs: SPP610 Nivå: Avancerad nivå Termin/år: VT 2016 Handledare: Girma Berhanu Examinator: Eva Gannerud Kod: VT16-2910-104-SPP610

Nyckelord: styrdokument, diskursteori, särskilt stöd, makt, inkludering, normalitet, människosyn

Syfte och frågeställningar: Syftet med studien är att belysa hur behovet av särskilt stöd framskrivs i styrdokument från 1842 fram till 2011 samt huruvida det med utgångspunkt i detta kan dras slutsatser utifrån olika specialpedagogiska perspektiv och hur detta kan ställas i relation till hierarki, ordning och människors värde. Syftet preciseras i följande frågeställningar: Hur framskrivs behovet av särskilt stöd i styrdokument från 1842 fram till 2011? Vilka slutsatser kan med utgångspunkt i detta dras utifrån olika specialpedagogiska perspektiv? Hur kan den diskurs som framskrivs ställas i relation till hierarki, ordning och människors värde?

Teori och metod: Studien utgår ifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv och den teoretiska ansatsen bygger på Foucaults diskursteori om makt. Laclaus och Mouffes diskursteori om nodalpunkter, ekvivalenskedjor, flytande signifikanter och antagonismer har varit grunden för analysen av det empiriska materialet. Nodalpunkterna är de centrala momenten kring vilken diskursen kretsar och dessa får betydelse i samband med andra begrepp, så kallade ekvivalenskedjor. Nodalpunkterna kan vara flytande eller tomma signifikanter och det förhållande där de flytande signifikanterna får kämpa för att ge innebörd åt just sin diskurs kallas för antagonistiskt. Detta eftersom att det finns en konflikt.

Resultat: Diskursens nodalpunkter är lärande och utveckling samt normalitet och avvikelse med ekvivalenskedjorna: specialklasser, hjälpklasser, förebyggande insatser, undervisningens utformning, stöd, eleven som individ, särskiljning, kategorisering, kunskapsfokus, omhändertagande, svårigheter och utredning. Det som kan konstateras med utgångspunkt i analysen av s