| dc.description.abstract | Syftet med studien var att göra en beskrivning av hur sex lärares kunskaper och föreställning-ar om läs- och skrivsvårigheter, återspeglas i de val av och arbete med extra anpassningar i NO och SO som lärarna gör på mellanstadiet. Jag ville veta varför de gör som de gör. Jag var samtidigt nyfiken på hur extra anpassningar tagits emot som ett uppdrag i läraryrket sedan 2014.
Som teoretisk utgångspunkt användes ett sociokulturellt perspektiv, då extra anpassningar är något som skapas i en kommunikativ lärandemiljö och i samspel med andra. Ytterligare teo-retiska perspektiv, som utgjort ram för denna studie, är didaktisk inkludering och läsningens didaktik. Vid analysen har en hermeneutiskt ansats använts, men tolkningarna har även gjorts med hjälp av good-reason-assay, vilket gav en teoretisk grund för att det finns rationella för-klaringar till varför människor gör som de gör.
Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie. Explorativa, halvstrukturerade inter-vjuer med sex lärare på mellanstadiet gav empirin i undersökningen. Dessa lärare var behö-riga och undervisade i NO och/eller SO på olika skolor och behövde samtliga göra extra an-passningar för elever i läs- och skrivsvårigheter.
Resultatet visade att alla lärarna i studien gjorde en rad anpassningar av sin undervisning som gör elever i läs- och skrivsvårigheter delaktiga och engagerade. De didaktiska val lärarna gjor-de motiverades på flera gemensamma grunder, men återspeglade endast i begränsad omfatt-ning specifika kunskaper om läs- och skrivsvårigheter. Generellt anpassade lärarna sin under-visning efter de positiva utfall man såg i elevernas deltagande och engagemang och såg även detta som en egen naturlig undervisningsstil. Endast ett par lärare tillskrev vissa elever sina anpassningar, vilket också medförde att man i dessa fall hade dokumenterat detta i elevernas individuella utvecklingsplaner. | sv |
